~ Tunna Väggar ~


Tyckte att lägenheten där hemma hade tunna väggar men den nya lägenheten tar fan priset. Låter som att hela väggen ska rasa samman om man låser upp och öppnar dörren bara. Och när man bara lutar sig mot väggen knarrar det direkt. Va fan är lägenheten byggd av? Papper? haha! Och golven sen, knarrar och klickar ständigt,  trodde fan de spöka första kvällen, haha! (kollat för mkt skräckisar much?)
 
Hatar att dela boende såhär med någon jag inte känner också. Kan liksom inte slappna av. Speciellt när det kommer just till sovandet. Vet att jag snarkar (ganska rejält kan jag tro, Manda borde veta?) och det är något jag skäms över. Kan inte göra så mycket åt det heller och jag själv påverkas ju inte av det. Men att ha en annan person som för mig är helt främmande behöva höra det... Inte roligt!
 
 
Borde egentligen sluta bry mig om vad andra tycker och tänker men kan inte hjälpa att jag är helt typ paranoid när det kommer till såna här saker. Ibland önskar jag nästan att jag kunde läsa folks tankar så jag slapp gå runt och undra vad de tänker.
 
 
 
 

森の中 ~ In the Forrest ~

Ja idag har man iaf varit lite hurtig. Med promenaden till och från affären, jakten på brevlådan och sedan ut längst motionsslingan så blev det typ 2,5 timmes promenixande idag. Riktigt skönt faktiskt. Älskar att gå ut och gå när det är sådär på gränsen till regn, det är som skönast ute då helt enkelt. Hade varit perfekt om det kunde ha kommit lite regn också. Vet inte rikitgt varför men tycker det är mysigt att gå ute i regn, framförallt ösregn.
 
Oh Well, ska ladda över bilderna jag tog idag till datorn medan jag sippar på min cola.
(tror jag gjort mig lite halvt förtjänt av den, och det är ju dessutom fredag! höhö!)
 
Längtar till MVn finns ute för låten är awesome! Kärlek på LP!

体 ~ Body ~

Minskat 1,5 cm på midjemåttet på bara 2 dagar, woop woop!
 
Varför just midjemåttet nurå och inte vikten? Jo, i den nya lägenheten har jag ingen våg så får gå på vad måttbandet säger istället. Inte krångligare än så. Att inte ha en våg är ganska befriande måste jag säga. Hemma kunde jag ställa mig på vågen nästan varje timme bara för att, det blev något slags "måste" - och inget nyttigt sådant! Det blir så tröttsamt i längden, för man blir sällan nöjd om man kör med den strategin.
 
Dessutom är det ju så att i slutändan är det cm som syns och inte vikten.
 
När skolan sätter igång och man kanske får in mer utav en vardag så hoppas jag på att kunna börja träna lite mer igen. Det som gjort att jag minskat i vikt/cm nu är mycket tack vare maten, eller snarare den minskade mängden mat. Äter inte alls lika mycket som hemma. Det är inte så att jag svälter mig själv, utan äter tre små mål mat om dagen och kanske något mellanmål ibland. Kanske viktigast av allt är att jag börjat äta frukost. Innan åt jag aldrig frukost men nu försöker jag få i mig iaf något. Tror det kan gynna mig när skolan sätter igång också.
 
 

~ 10 Promises To My Dog ~

Blev film även ikväll, den här gången den japanska filmen "10 Promises To My Dog".
 
 
10 Löften till min hund, precis som det låter så handlar filmen om de 10 löften en ung flicka gör till sin hund. Löften för de kommande åren tillsammans och ett löfte om evig vänskap.
 
Den unga flickan, Akari, har alltid viljat ha en hund och när hon en dag hittar en hundvalp i trädgården är lyckan total. Valpen får snart namnet 'Socks' då hon har som en vit socka på ena framtassen. Akaris mamma som vid tiden Akari får Socks ligger på sjukhus får henne att lova 10 saker till Socks. 10 löften att uppfylla fram till den dagen då Socks inte längre kan vara kvar i detta liv.
 
Akari och Socks blir snart bäsa vänner och deras kärlek till varandra är uppenbar. Socks är med Akari både i goda och tråkiga tillfällen. Men när Akaris pappa får ett nytt jobb i Sapporo måste de flytta, i den nya lägenheten är inte husdjur tillåtna och Akari tvingas lämna kvar Socks hos en vän.
Allt eftersom att tiden går skiftar Akaris känslor för Socks och andra intressen blir viktigare än Socks. Men trots det väntar golden retrivern tållmodigt på att hennes matte ska ta hand om henne igen. Den tålmodige hunden ger aldrig upp på sin ägare även om det stundom verkar som att Akari inte längre bryr sig. Och som att hon glömt de 10 löften de gjorde för många år sedan.
 

Måste säga att jag älskade den här filmen! Den verkligen satte sig rakt in i hjärtat. Fanns många scener där jag bara brast ut i skratt, andra då man blev förbannad, men också en hel del tårar. Filmen visar verkligen på den totala hängivenhet och kärlek bara ett djur kan skänka sin ägare. Även när matte glömmer bort att hon finns där väntar Socks ändå lika hängivet på Akari.
 
Det är en fantastisk film, med mycket känslor inblandat. Och jag tror att alla som någon gång fått uppleva kärleken till ett djur kommer förstå filmens fulla betydelse.
 
Jag rekomenderar stark denna film, men jag varnar er - ha med ett packe näsdukar för det kommer behövas!
 

 
 

Gömda stigarna i skogen

Märker att jag skriver som mest då jag inte har något att göra. Kanske har det med tristesen att göra? För när man har mycket att göra hinner man helt enkelt inte skriva något. Men när man inte har något att göra skriver man en massa. Och ändå borde det ju inte finnas något att skriva om då? Oh well...
 
Måste bara gnälla lite på täckningen här i Växjö, eller ja iaf i lägenheten. Min enda kommunikation med dem där hemma sker ju via mobilen nu för tiden men strecket ligger nästan alltid på rött. Trodde inte det skulle vara så pass dåligt här. Är ju ändå på universitetsområde där det borde finnas bättre motagning än så? Visst det går ju fortfarande att prata i telefonen men det är inte roligt. Ljudet försvinner ibland och det sprakar alltid i bakgrunden. Sjukt irriterande!
 
Men annars så trivs jag ganska bra här. Med tanke på hur pissigt jag mådde de första dagarna trodde jag aldrig att jag skulle kunna trivas. Det är fortfarande ensamt men samtidigt hade jag inte så mycket till socialt liv där hemma heller. Dessutom är det ganska kul att bara gå runt i området.
Finns en stig/väg utanför fönstret där det nästan jämt kommer folk springande eller promenerande. Ganska ofta rider de också förbi. Någon dag ska jag nog gå en bit bort och se vart vägen leder. Verkar iaf som att det är någon form av motionsslinga?
 
För alltid min absoluta favorit bland Disney-låtarna<3
...Och bland filmerna också för den delen!

雨 ~ Rain ~

Ja det fina vädret i morse höll inte i sig länge. Började ösregna strax innan lunch. Skiter i att försöka leta rätt på brevlådan idag, tar det imorgon om vädret tillåter. Pallra mig åtminstone bort till affären så nu behöver jag nog inte handla någon mat på några dagar iaf.
 
Var dock inte så roligt att upptäcka att mina favorit-converse har börjat läcka vatten nu. Jag menar visst de är rätt gamla och slitna men kunde de inte hållt liiite längre. Suck. (I-landsproblem-varning! haha!)
 
Men hoppas på att vädret blir bra till helgen, för min plan är att gå ner till centrum som ligger ca 4-5 km härifrån. På så vis får jag lite motion samtidigt som jag utforskar mina omgivningar, hehe.
 
Extremt dålig bild från min utflykt igår, men pallar inte redigera (lat som jag är! haha!)
 
 

待ている ~Waiting ~


鍵 ~ Key ~

Sådär, då var nyckeln inhämtad!
Kul att han fortfarande kom ihåg mitt namn, vi har ju ändå bara träffats en gång tidigare. Fast kanske är normalt att komma ihåg namn så? Själv glömmer jag ju saker lika snabbt som jag hör dem, haha!
 
Bara för att Hyun-Woo är så jävla sweet~!

朝日 ~ Morning Sun ~

Härligt att vakna upp till skinande sol och fågelkvitter. Lite skillnad från igår då det såg allmänt grått ut. Sitter just nu och inväntar att klockan ska ticka på lite till. För när kontoret till CampusHem öppnar måste jag gå dit och prata med dem lite. Måste ha min nyckel till rummet och passa på att fråga var man slänger sopporna.Blir mycket lättare när jag får min rumsnyckel så jag kan låsa mitt rum utan att någon annan kommer in. Vågar knappt lämna lägenheten som det är nu i fall att liksom. Inte för att jag tror att rumisen snor något! Men ändå...
 
Planer för idag annars då? Ska försöka hitta en brevlåda (haha!) så jag vet vart jag ska gå om jag skulle behöva skicka brev någon gång. Måste nog till mataffären också och handla något att äta, tror inte lite bananer räcker.
 
Men men, hare gött så länge!
 
En oredigerad bild jag tog bara dagarna innan jag åkte från Oxelösund.

통증 ~ Pained ~

När man inte har något för sig passar det ju rätt bra med film. Det blev den koreanska filmen "Pained" den här gången med Kwon Sang-Woo och Jung Ryeo-Won i huvudrollerna.
 
"Pained" är en kärlekshistoria mellan en man som inte kan känna smärta, vare sig fysiskt eller psykiskt, och en kvinna som lider av hemofili eller blödarsjukan som man vanligen kallar det.
 
Nam-Soon (Kwon Sang-Won) jobbar som låneindrivare åt en 'loan shark'. Han får ofta spela rollen som en mänsklig slagpåse för att chocka sina klienter till att betala sina skulder. Han kan utstå den behandlingen mycket tack vare att han är oförmögen till att känna smärta. En åkomma han inte alltid haft men som efter en hemsk olycka där hela hans familj dog triggades igång och gjorde honom oförmögen att känna någonting.
 
Dong-Hyun har också hon förlorat hela sin familj. Båda hennes föräldrar dog p.g.a. sjukdom. När de dog lämnades hon kvar med deras enorma sjukhusräkningar. Dessutom lider hon av blödarsjuka, för att ha råd med medicin säljer hon handgjorda saker ur en resväska på gatan.
 
De båda möts då Nam-Soon kommer hem till henne för att indriva hennes skuld. Hon kommer undan men han är henne alltid i hälarna. Efter en del händelser blir det att Nam-Soon låter Dong-Hyun bo i hans hus med ett löfte om att hon ska betala skulden månadsvis istället. Allt efter som tiden går börjar ett band växa mellan dem båda som förvandlas till kärlek.
 
 
Om vi säger såhär, filmen är inte den bästa jag sett men den är helt klart värd att se på. Det är för det första en väldigt bra handling, mötet mellan en kvinna som är känslig för smärta och en man som inget alls känner. Det finns en del rikitgt fina och berörande scener, den bjuder också in till skratt ibland. Men ska man se filmen är det nog bäst att ha med sig näsdukar.
 

~ 上を向いて歩こう, 涙が零れないように ~

Hade inte tänkt gå ut något idag men det ändra sig snart. Hade ingen lust att kolla varken anime eller film/drama. Heller inte läsa vare sig manga eller bok. Var tvungen att ta mig ut en stund innan jag hann deppa ihop totalt. Har inte varit så här känslig och gråtit såhär mycket på år! Minsta lilla fick mig att börja om igen.
 
Kan inte säga att jag mår helt bra nu heller men promenaden hjälpte en del. Skulle bara ut en kort stund var det tänkt men det tog lite över en timme. Gick bort till Willy:s och köpte lite småsaker och sedan hem igen. Imorgon ska jag försöka hitta till slottet. Tror inte det ska vara så svårt att hitta dit, vi märker helt enkelt!
 
Kommer nog att bli en hel del sådana här konstiga, deppiga inlägg en tag framöver. Den bästa medicinen för mig är att bara skriva ur mig allt skit som finns. Hur obetydligt det än kan tyckas vara. Det får MIG att må bättre.
 
De har iaf samma schizo-väder här som i Ockle - 
Soligt och fint i ena stunden och kallt och grått i nästa.

お早う ~ Good Morning ~

God Morgon!
Första dagen i den nya staden. Trodde inte jag skulle få någon sömn alls igår men jag somna som en stock redan vid elva draget. Väldigt tidigt för att vara mig som annars inte somnar fören kanske tolv eller ett. Men det var kanske inte så konstigt att jag var trött - upp tidigt, flänga runt i Växjö lite och ett tufft farväl av föräldrarna. Mentalt slutkörd.
 
Missade också rumisen, igen! Hon kom hem igår kväll men jag bara för trött för att göra något. Tänkte jag skulle hinna åtminstone hälsa på henne något idag på morgonen men då hade hon redan gått när jag vakna. Går verkligen om varandra här? Haha!
 
Hur som helst. Idag tror jag inte att jag ska röra mig ute så mycket. Har ingen lust att göra något speciellt just nu. Blir väl att sätta upp posters på väggarna så det inte ser så tomt ut, fixa lite ordning i lådorna som just nu ser ut som ett stort bombnedslag. Ja, allmänt bara få ordning på rummet.
 
Fast jag måste säga att bara genom att få upp bokhyllan igår och fylla den med böcker så blev rummet genast mycket mer hemtrevligt. Jag och mina älskade böcker/mangor, haha!
 
Ja så här såg det ut genom köksfönstret så här på morgonkvisten.
Tror inte jag missar så mycket om jag stannar hemma idag, verkar ändå bli en grå dag.
 
 

帰りたい ~ I Want To Go Home ~

Är det inte lite sjukt, jag har redan hemlängtan och det har inte ens gått ett dygn. Vill bara tillbaka till det invanda, det säkra och självklara där hemma. Här känns det som att jag inte längre har något mark att stå på. Det jag mest av allt saknar är att ha någon med mig som känner sig lika lost. Det hade underlättat en massa om jag bara haft någon kompis med mig.
 
Även om jag är något av en ensamvarg i många samanhang så behöver jag ändå emellanåt någon att stötta upp mig. Personen i fråga behöver inte vara med mig allt jämt men jag behöver ändå det där stödet och den förståelsen. Någon som sitter i samma sits som jag själv och som förstår mig.
 
Hade nog varit lätt om jag varit en sådan där framåt och självsäker person. En sådan som bara kan ta vara på det fina i livet och ta del i det sociala. Men det är bara inte jag. Min osäkerhet och nervositet runt nya människor sätter ofta käppar i hjulet. Jag känner bara att jag inte kan bidra vidare mycket till ett samtal med andra. Åtminstone inte med folk i min egen ålder. Har alltid haft lättare att prata med människor i 30+ åldern. Känns på något vis att man inte behöver låtsas runt dem.
 
Så hur ska jag, socialt awkward som jag är, klara mig genom universitetslivet?
 

Jag må ha gnällt över Oxelösund många gånger, men jag saknar redan den där lilla,
trista byhålan som mest består av vatten. Mitt hem.

単身 ~ Alone ~

Framme och inflyttad i Växjö nu då. Rumskompisen har jag inte sett skymten av men kanske man får träffa henne innan man går och lägger sig åtminstone? Det är väl kanske en del aktiviteter och fester nu i och med nollningen, I guess.
 
Känns lite konstigt att sitta helt själv i en lägenhet så här långt hemifrån. Utan varken mamma eller pappa i närheten. Utan Manda på gångavstånd härifrån. Tomt.
 
Nej, får sluta skriva nu. Tårarna vägrar sluta rinna. Var verkligen hemskt att ta farväl av mamma och pappa. Även om det "bara" är 4 timmar bort så är det ändå en lång väg emellan oss nu. Är inte så lätt att bara åka över om det skulle vara något. Nu är jag verkligen helt ensam.
 
 
En låt jag satt och lyssnade på medan jag skrev det här inlägget.
Otroligt fin låt som väcker många känslor.

明日 ~ Tomorrow ~

Det känns fortfarande overkligt, men imorgon så flyttar jag till Växjö. Känns helt sjukt! Trodde aldrig att jag, fegis som jag är, skulle våga mig på att göra det här. Inte bara att flytta hemifrån utan också börja ny skola, 35 mil från 'hemma'.
 
Nervös, spänd och full av både rädsla och förväntan ger jag mig av med mitt pick pack imorgon!
 
Lite packning blir det allt.

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.


RSS 2.0