Reflektion

Även om jag på många sätt älskar Tokyo så längtar en del av mig ändå bort härifrån nu. Igår när vi hamnade mitt i värsta rusningstrfiken vid tåget kände jag bara att jag ville hem igen. Jag är tydligen mer småstadsmänniska än jag själv ville erkänna; att konstant vara bland människor, mycket människor, gör mig stressad. Så ja, när man känner så är ju definitivt Tokyo fel ställe att vara på. 
 
Vissa kan ju undra sig varför jag ens åkte till just Tokyo om jag nu inte tycker om stora folkmassor. Det är ju givet med Tokyo att det är mycket folk. För min del valde jag att åka trotts det just bara för att jag viljat åka hit i flera år. Att bara få se Japan, Tokyo, genom en dataskärm kändes inte tillräckligt för mig. Så jag beslöt att åka trotts mina problem med stora folkmassor för annars hade jag kanske aldrig fått uppleva Japan på riktigt, IRL. 
 
Hur som helst. Även om jag börjar smått längta hem till Sverige igen så har jag haft det hur kul som helst här Tokyo också. Det är inte som att jag gått runt och stressat upp mig varje dag över folkmassorna. Det var just igår kväll som det blev för mycket för mig. Har liksom vuxit upp i en stad med knappt 10 000 invånare och nu komma till en stad med typ 9 000 000 invånare är lite... shockartat. 
 
Uttrycket "borta bra men hemma bäst" har aldrig stämt så bra som det gör just nu. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0