A crisis becomes a chance, scars become armor.

 
Har aldrig varit något större fan av Wondergirls. Visst har det funnits några låtar som har varit helt ok men det har aldrig varit en grupp vars comebacker jag sett fram emot om man säger så. Det är inte först nu, när medlemmarna gör sina solo-projekt, som jag börjat bli riktigt imponerad av dem.
Speciellt Yenny (Ye Eun) är en av dem i gruppen som jag har blivit mest imponerad av. Hennes debutalbum "Me" (som ni kan lyssna på här ovan) under artistnamnet HA:TFELT (heartfelt) fullkomligt ä.l.s.k.a.r jag! Speciellt låten Ain't nobody som jag tidigare delat med mig utav är en stark favorit, men även wherever together och iron girl. Hela soundet på albumet är väldigt annorlunda mot den vanliga k-popen; vill inte ens kalla det för k-pop längre. Det har en mer utav en rockig/indie känsla liksom.
 
Tror att albumet skulle kunna gå riktigt bra i "väst" om hon hade sjungit helt på engelska; det har som sagt inte det där typiska "k-pop soundet". Tycker albumet är tillräckligt bra för att ha en chans så som det är nu men tyvärr så har låtar på annat språk än engelska svårt att slå i USA/Europa. Bara att acceptera. Visst, PSY slog ju igenom i hela världen med sin video/låt Gangnam Style. Men det tror i alla fall jag mest berodde på att folk tyckte det var något att skämta runt kring med sin konstiga video, konstiga dans, konstiga språk och en rolig snubbe på det. Ingen tog PSY som artist på allvar. Tråkigt att det ska behöva vara så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0