Don't Say anything


2013 - En sammanfattning | Del 3

September
Började under september att ta itu med vikten igen. Skaffade gymkort osv.

Som födelsedagspresent till Manda (och lite till mig själv också, hehe) åkte vi den 28 september till Globen i Stockholm för att se Spanska Ridskolan från Wien. En magisk kväll blev det. Det var svårt att släppa blicken från de vackra hästarna och skickliga ryttarna ens för en sekund. Att få se dem live var något jag viljat göra i stort sett sedan jag började hålla på med hästar. Det känns fortfarande lite overkligt att jag faktiskt sett dem live.

Oktober
Den 3 oktober 19.00 satt jag som klistrad vid Ticnets hemsida. Det var då som biljetterna till inte bara min första utan också Sveriges och Skandinaviens första k-pop konsert skulle släppas. Någon månad innan hade nyheterna släppts om att det koreanska pojkbandet VIXX skulle komma till Sverige, Stockholm, Oscarsteatern. Jag visste att det var många som ville ha dessa biljetter, men jag lyckades – jag fick en biljett! Nu var det bara att vänta till 2 november…
 

November
Äntligen var det dags. D-dagen var här; 2 november. Det finns inte ord att beskriva hur lycklig jag kände mig under den 1,5 timme som VIXX stod där på scenen. Även om jag var tvungen att åka dit helt ensam så kunde jag inte just då bry mig mindre. VIXX stod där, framför mig. Ingen dataskärm emellan dem och mig längre. Det kändes overkligt, som en dröm. En oförglömlig kväll.
 
 
December
Året fick ett lika sorgligt slut som det inleddes. 10 december fick nämligen två för mig mycket speciella hästar lämna jordelivet och bege sig till de evigt gröna ängarna i Trapalanda. Dessa två var Bullen och Tintin. Båda har på olika vis fått en stor betydelse för mig under åren som varit. Så tomheten efter dessa två herrar är stor.
 
 

Dizzy

Det ska tydligen vara det ena med det andra felet med kroppen nu för tiden. Vet inte varför men blev helt yr i huvudet och illamående igår kväll. Allt bara tiofaldigades när jag skulle gå och lägga mig. Så fort jag stängde ögonlocken kändes det som att jag låg på en snurrande karusell eller något. Sjukt obehagligt. Kunde ändå somna till slut - sittandes. Fortfarande i morse kändes det lite som att gå runt i ett vacuum. Men när jag kom till jobbet släppte det som tur var.
 
Förstår inte riktigt vad det här plötsliga yrselanfallet berodde på; blodsockerfall? Blodtrycket? Något förslag någon?
 
 
 

In the world without you and without any meanings, I live with tears


Otålig

Det är så jävla typiskt det här. Har precis kommit igång med träningen igen efter "helgerna" och direkt ska kroppen lägga av. Hade ju äntligen fått lite ordning på konditionen och det här med att träna började kännas riktigt roligt igen. Orkade förra veckan att jogga 30 minuter non stop utan problem! För mig var det stort med tanke på att jag knappt orkat jogga 5 minuter innan utan att typ...dö.
 
Men nu får jag inte träna. Så sjukt frustrerande! Det är lite ironiskt på något vis; när jag väl VILL träna så kan jag inte. Får väl se det positiva med mitt träningsförbud; slipper gå ut i snöstormen där ute, haha!
 

Förhoppningsvis kan jag få börja träna igen nästa vecka åtminstone. Känns som att kroppen ändå håller på att bli lite bättre.
Håll en tumme eller två för mig!
 
 
 

2013 - En sammanfattning | Del 2

Maj
Hade en riktig tur med jobb ändå. Redan i början av maj ringde de från städ (som jag jobbat för under några somrar för) och undrade om jag kunde tänka mig att ta ett vikariat på vårdcentralen. Självklart var det bara att säga ”ja”. Ett jobb är ju alltid ett jobb liksom, vikariat eller inte. Sagt och gjort, 6 maj började jag jobba (och gör det fortfarande!).

5 Maj fick jag rida inte bara en häst utan två. Fick hoppa in för Manda som skulle rida helgkurs på morgonen. På eftermiddagen blev det ännu en bonus då jag fick rida Bullen. Kommer ihåg att ingen av ridpasset gick speciellt bra; hade ingen kontroll på min kropp och kondisen var obefintlig efter det långa uppehållet från både ridning och annan träning.

I slutet av månaden var det dags för den årliga flyguppvisningen ”Roll Out” i Västerås. Finns inte många chanser att få se flyguppvisning i Sverige så det är bara att passa på att åka när man kan. Västerås flyguppvisning har pappa och jag åkt på många gånger; lika roligt varenda gång!

Juni
Juni fick bästa starten – kunde äntligen köpa kameran jag länge suktat efter; en Canon EOS 600D! Efter två års sparande var den äntligen min.

16 juni åkte jag och en klasskamrat från gymnasiet till Stockholm för att se Rix FM Festival i Kungsträdgården. Fick se Anton Ewald, David Lindgren, Mando Diao, Ulrik Munther, Kim Cesarion, Erik Gadd, Olly Murs. Men det vi både mest såg fram emot var att se YOHIO. Hans uppträdande blev väldigt intressant måste jag säga. Precis när han kom upp på scenen öppnade himlen sig och regnet bara forsade ner, åskan mullrade högt med jämna mellanrum och innan han var klar med sina två låtar hann det till och med hagla också! Haha! Helt jävla galet!

20 juni, blev man 21 år då. Finns inte så mycket mer att säga där egentligen. Blev det gamla vanliga med firande tillsammans med släkten. Var en bra dag, javisst, men det här med födelsedagsfirande känns lite… överskattat…
Juli
Juli bjöd på framförallt två upplevelser. Började med Visor vid Vattnet (tredje året vi gick på det nu) där det i år var Patrik Isaksson, Uno Svenningsson och Tommy Nilsson som stod för underhållningen. Ser verkligen fram till det här evenemanget varje år. Det är bra stämning, skön musik och vacker omgivning precis nere vid vattnet.

20 juli var det dags för Nyköpings Gästabud. Har viljat gå på gästabudet i flera år men aldrig lyckats övertyga någon att gå. Men nu äntligen! Hoppas verkligen att jag kan få gå och se det fler gånger!

Avslutade juli med att ta några dagar ledigt från jobbet för att åka hem till en kompis från gymnasiet. Det var bara vi två ensamma hemma hos henne i fyra dagar. Fick låna pappas bil och det här var första gången sedan jag fick mitt körkort som jag körde helt ensam en längre sträcka. Hade det superbra hemma hos henne med mycket skratt, långa samtal och bad flera gånger om dagen då hon bor precis vid vattnet! Hoppas det kan göras om någon mer gång!
Augusti
Åkte till Norrköping två gånger om; först för att hälsa på mammas släkt och sedan igen för att gå på ”Titanic – The Exhibition” i Värmekyrkan på Holmentorget. Utställningen om Titanic var en riktig upplevelse. Sättet de hade byggt upp alltihopa med både ren fakta om skeppet, passagerarnas egna berättelser och livsöden. Musiken som spelades under den guidade turen (hade hörlurar på oss, där en röst lotsade oss runt till de olika stationerna) förhöjde hela stämningen. Stod flera gånger med tårar i ögonen när alla dessa människors, överklass som 3:e klass, livsöden återberättades. Deras öden berörde på ett sett jag inte riktigt var beredd på.

Åkte för andra gången för det här året till Stockholm. Den här gången med min kusin. Hela dagen spenderades där. Vi åkte framförallt för att se ”RAW Summer Fest” där jag vet inte hur många komiker uppträdde. Fick där uppfylla ännu en livsönskning – att få se Magnus Betnér live. Han är min absoluta favoritkomiker! Men det blev så klart även en del fika och fönster shopping när vi ändå var i huvidstaden.
 

2013 - En sammanfattning | Del 1

De flesta brukar sammanfatta året som varit redan runt nyår eller åtminstone i början på januari. Det var också min plan från början. Men som många gånger annars kom annat i vägen. Helt plötsligt finns det inte tillräckligt med tid, motivation eller inspiration för att komma sig för att gå igenom allt som varit. Kan tyckas vara lite sent att skriva detta nu – nästan en månad in i 2014. Men det känns som något jag bara måste göra, för min egen skull.

Januari
I flera års tid har Manda och jag haft som något utav en tradition att rida enskild ridning på Stjärnholm varje nyårsafton. I år hade dock nyårsridningen flyttats till 4 januari men det gick lika bra det även om den där på något vis magiska känslan inte riktigt blev den samma. På grund av studier i Växjö hade jag innan det här inte ridit på ett halvår men ack så jag njöt av att vara tillbaka uppe på hästryggen. Red precis som året dessförinnan på Olympic. Lite ringrostigt i början var det allt men fick en så otroligt fin känsla genom hela passet att jag inte kunde annat än att bara njuta av varje sekund på hans rygg.

Några dagar senare var det dock dags att bege sig tillbaka till Växjö efter det alldeles för korta juluppehållet. Kommer ihåg att jag bara kände en enorm sorg när jag lämnade mammas lägenhet den dagen. Min älskade katt, Neko, hade fått diabetes och magrade av i snabb takt. Även om hon fortfarande betedde sig som sitt vanliga keliga jag så bara visste jag på något vis att det var sista gången jag skulle se henne. Grät tyst under hela resan tillbaka till Växjö.
Mina farhågor besannades den 14 januari då jag fick samtalet från mamma att Neko inte längre levde, hon hade på eftermiddagen fått somna in. Fortsatte åka till universitetet som vanligt men så fort jag blev ensam började tårarna falla igen. Tog mig nästan en vecka innan jag kunde fungera normalt. Det kändes som att en del av mig dog med henne. Fyfan vad jag älskade den katten.

Februari
För varje månad i Växjö blev kraven allt högre i skolan. Den nya kursen med pedagogik kändes helt omöjligt att klara. Hatade varje sekund av det. Innan hade plugget gått relativt enkelt men nu tog det bara totalstopp.

Men februari bjöd också på en del fina saker. Det blev en och annan lång fika med klasskamraterna, ett födelsedagsfirande och även två orgelkonserter med musik av Bach i Växjö Domkyrka. Fast det roligaste av allt var nog när jag och en klasskompis såg Al Pitcher med sin ”Påtår Tour” på Stadsteatern. Skrattade så mycket att magen började krampa – snubben är ett geni! Haha! Måste bara se honom live igen om chansen ges.

Mars
Plugget fortsatte i ett rasande tempo. Hann även gå på ytterligare en orgelkonsert i Domkyrkan. Men det mest minnesvärda var att jag fick se Killer Queen live i Växjös vackra konserthus. Det var fullkomligt magiskt. Sjöng, klappade och dansade med för fullt till Queens alla hits. Patrick Myers som ska porträttera Freddie Mercury var helt enastående. Allt från hans utseende, kläderna till sången och scenspråket var precis som Freddie. Från där jag stod såg det verkligen ut som att det var den riktiga Freddie som stod där på scen. Kommer aldrig glömma den kvällen!
 

April
I slutet på mars åkte jag tillbaka hem. Hade sedan en tid tillbaka bestämt mig för att avsluta studierna på universitetet. Kände att jag inte trivdes och att programmet jag gick på inte passade mig helt enkelt. Åkte hem under påsken för att sedan åka tillbaka till Växjö för att packa ihop alla saker och flytta tillbaka hem.

Under tiden jag var hemma blev det annat än lugn och ro. I början på april sprang pappa och hans sambos hund, Gucci, bort i Fåglum. Gucci hade rymt från pappas sambo som bodde där vid det tillfället. När han inte kommit tillbaka efter några dagar så åkte pappa och jag dit också för att hjälpa till med letandet. Redan kl. 4 på morgonen började vi köra, jag första biten och pappa den andra. Som tur var kom Gucci tillbaka två dagar senare; han hade då varit borta i fyra dagar. Lättnaden var något enorm när han till slut var tillbaka igen.

Den 15 april flyttade jag officiellt hem igen. Tillbaka till arbetslösheten…
 
 
 

Don't you know the way I feel right now?


Oro

Vill I.N.T.E till doktorn. Men... Det verkar som att jag kanske ändå måste. Usch. Får panik. Det hela känns bara värre av att man jobbar på vårdcentralen och läkarna därmed vet vem jag är. Kommer inte kunna se dem i ögonen igen om jag måste gå. Det här är så pinsamt.
 
Man ska inte jobba på den vårdcentral man är skriven på. Pinsamhetsfaktorn skjuter bara i höjden av det. Uhuhu.
 
 

Weekend


 

RSS 2.0