I fiktionens värld

Orkar inte med någonting idag. Allt bara känns så jävla... segt. Ute är det grått, trist och bara allmänt mörkt. Det reflekterar faktiskt ganska bra hur jag själv känner mig inombords idag. Känner mig mest bara less på allt.
 
...Tror det är lika bra att jag drar mig tillbaka till fiktionens värld för idag...
 
 

The sadness that became a home

When I step past my door frame, I get dizzy
Because it’s the border to my comfort zone
The useless emotions that dirty my heart is covered with dust
If I get out of here, there’s death
Because I disliked the unfamiliar happiness more than the familiar sadness, I threw away my footsteps
I worry that I’ll become a pair of worn shoes
Because the world, time, people twistedly wear me
I forget. Like the heaps of newspapers and bills in front of my door,
Don’t leave the thoughts and demands of the world in front of me
This is my home – leave me alone
Just don’t come in here

Now I cry without tears
Just like breathing, I cry again
The sadness that became a home
Though I try to take a step out, I cry at the doorstep
I cry, without me knowing

Do I deserve to be happy?
Why have I fallen deeply into shallow scars?
Anyone may receive showers of arrows in life
But why is the target on my heart so big for me?
Emotions run from one end to another
But for a slow-paced me, I fall behind and out of breath
I cannot hold my heart and I lose the world
A few steps more is happiness but
I raise each step a little more
Anyone can be afraid of this
But to me, it’s more natural than laughter
Crying is easy like breathing – the more you hold it in, your more you let out
Let me breathe – sadness is my home
I want to stay here, in this place
Even if I go out to happiness for a moment
Now I know that I would want to go back

Now I cry without tears
Just like breathing, I cry again
The sadness that became a home
Though I try to take a step out, I cry at the doorstep
I cry, without me knowing

Inside my sadness that became my home,
Inside my sadness that became my home, can I invite you in?

Now I cry without tears
Just like breathing, I cry again
The sadness that became a home
Though I try to take a step out, I cry at the doorstep
I cry, without me knowing

 

Tablo - Home ft. Lee Sora


Love Me Like You Do

Kan. Inte. Få. Nog. !!
 
 
Måste bara säga att soundtracket till filmatiseringen utav 50 Shades of Grey har många riktigt, riktigt bra låtar. Inte minst den här med Ellie Goulding.
 
Måste säga att jag känner mig splittrad kring filmen i sig. Har läst alla tre böckerna. Tycker de är bra och helt klart läsvärda. Dock finns det vissa delar som jag stör mig så fruktansvärt mycket på och i ärlighetens namn finns det inte så jättemycket handling, åtminstone inte till att göra film utav. Kravet på handlingen är väldigt olika mellan bok och film. Det krävs mer substans för att göra en bra film medan en bok lättare kan kompensera bristen på egentlig handling med andra beskrivningar och känslouttryck.
 
Jag fattar att filmbolaget vill pressa ut så mycket pengar och publicitet som det bara går genom att göra lika många filmer som det finns böcker. Men helt ärligt, med tanke på den mängd egentlig handling i böckerna skulle de lätt ha kunnat gjort om hela bok-serien till en enda film. Har inte sett filmen ännu så ska egentligen inte säga så mycket om det här än men min magkänsla säger mig att filmerna kommer att bli ganska tråkiga, långdragna.
 
Med det sagt. Jag vet inte hur jag ska göra med filmen. Vill inte betala för att se den på bio men inte heller betala för någon DVD. Samtidigt vill jag se den just för att stilla min nyfikenhet kring hur de valt att bygga upp filmen. Har hört så totalt olika åsikter kring den: en del älskar den andra hatar den. Jag vill skapa min egen uppfattning kring den. Allt jag har att gå på är böckerna och de småsnuttar jag sett på Youtube...

A cup of...candy?

 
Vet inte riktigt varför men direkt när jag såg den här koppen på Indiska så tänkte jag direkt att den skulle vara perfekt för att ha godis i. Det är ju inte precis det som den är skapt för om man säger så. Vet inte vad ni tycker men jag tycker i alla fall att det blev riktigt bra. Känns lite mer "mysigt" än vad en vanlig skål gör.
 

Blodet droppar, blodet droppar..

Känns som att hela mitt liv just nu cirkulerar kring blod. Fattar inte hur kroppen klarar av att blöda så stora mängder och ändå bara fungera. Idag har jag varit tvungen att springa på toa och byta binda varje timme... VARJE. TIMMME. Sjukt...
Det enda positiva just nu är att mensvärken har slutat bitcha sig åtminstone. Har gått med kramp mer eller mindre konstant de senaste två dagarna. Inga receptfria värktabletter hjälpte så blev till slut tvungen att sno lite utav mammas receptbelagda. Ingen morfin eller sådant om ni trodde det utan bara en lite starkare variant utav Alvedon. Vet att man inte ska göra det men vad ska man göra när det gör så förbannat ont liksom?
 
Hur som helst. De senaste dagarna har varit ett blodigt helvete men jag hoppas att det är ett gott tecken. Hade ju som jag nämnde i tidigare inlägg förtjockade slemhinnor och det ska vara det som kommer ut nu. Det var i alla fall så jag förstod det från läkaren.
 
 
Mycket tjat om mens de senaste dagarna... Men så blir det när läget är som det är..

Red Pain

Det ska tydligen inte räcka med att förkylningen just nu gör mitt liv till ett rent helvete. Har fått stått ut hela dagen med en rejäl mensvärk också. Mensvärk är inte något jag fått uppleva ofta, kanske bara två eller tre gånger under alla år, men när den väl kommer så gör den det ordentligt. Fy fan.

Offrade min rast för att gå till apoteket för att köpa värktabletter. Har nu proppat i mig två tabletter med Alvedon Novum men det gav ingen effekt över huvudtaget. Så sjukt irriterande. Trodde de skulle fungera bättre än vanlig Alvedon… Men… tydligen inte…



När jag ändå är inne på det här ämnet kan jag ju passa på att berätta lite om vad som egentligen hände lördagen för tre veckor sedan och även dess efterspel.

På lördagen åkte jag alltså tillsammans med min faster och pappas flickvän till Linköping där vi skulle se föreställningen ”Champions of Rock”. Hade bokat biljetterna flera månader i förväg så detta var något jag verkligen hade sett fram emot. Dock gick allt käpprätt åt helvete när vi satt på restaurang och åt mat strax innan vi skulle gå till SAAB Arena där förställningen skulle vara.

Hade sedan november 2014 haft mens utan uppehåll. Ringde till Gyn i Nyköping i december då jag hade haft det i en månad. Fick då svaret att jag skulle vänta ytterligare tre månader och om det fortfarande inte hade slutat skulle jag ringa tillbaka. Tyckte då att tre månader lät lite extremt, det skulle ju innebära att jag skulle blöda i fyra månader totalt utan uppehåll! Men jag litade på det hon sa på gyn och lät det bero. Men här i början på februari så fick det som hände för tre veckor sedan mig att genast ringa gyn igen.

OBS! Äckelvarning!

På restaurangen då – kände helt plötsligt att det liksom rann helt okontrollerat från underlivet, nästan som när man kissar på sig. Fick halvt panik och sprang så diskret det bara gick till närmsta toalett. Satt mig ner för att ja, kissa. Ser då när jag kollar ner att mina trosor och leggings är helt dyblöta utav blod. Som att inte det räckte så hade det bildats en stor pöl på golvet vid toaletten med ännu mer blod och stora klumpar koagulerat blod. Såg ut som att någon hade slaktats inne på toan när jag resten mig upp igen.

Fick totalpanik. ”Vad fan är det som pågår?!” var det enda jag kunde tänka på samtidigt som jag febrilt försökte torka upp allt med metervis utav toapapper: allt för att inte lämna spår efter det här ”mordet” efter mig. Så sjukt pinsamt. Ville verkligen inte behöva springa efter personal för att städa upp efter mig. Nästa problem blev hur jag skulle göra nu. Hade inga extra trosor eller byxor/kjol och varenda klädbutik hade vid det laget sedan länge stängt. Allt jag hade var mina nedblodade leggings och minst lika blöta trosor. Som tur var hade pappas flickvän märkt att något inte stod rätt till och kom för att hjälpa mig. Min panik var total. Har aldrig sett så mycket blod och det gör inte saken bättre när det kommer från den egna kroppen.

Blev till slut bara till att försöka dutta bort så mycket av det blöta som möjligt från insidan utav leggingsen så de blev någorlunda torra, tvätta bort blodet från händerna och försöka se så normal ut som det gick när jag kom ut från toan. Som att ingenting hade hänt. Kan ju lugnt säga att jag inte direkt kunde njuta så mycket utav efterätten sedan. Någon konsert blev det inte heller. Vi åkte hem istället. Fanns inte så mycket annat att välja på oavsett hur mycket jag än ville se den. Dagen var för mig redan förstörd. Det värsta var skuldkänslorna över att min faster och pappas flickvän också skulle missa konserten.

Resten utav helgen höll mensen sig på en normal nivå men bestämde mig ändå för att ringa till gyn på måndagen. En sådan där jätteblödning kunde bara inte vara bra. Skit detsamma om det var en månad tidigare än vad de ville. När jag ringde blev jag genast tagen på allvar till skillnad från förra gången och blev tilldelad en akuttid.

Samma eftermiddag fick jag ta blodvärden (som visade sig vara normala) och sedan träffa läkaren. Hatar att gå till gyn och fläka upp sig helt exponerad sådär framför en annan människa, även om det är en utbildad läkare. Hatar den där känslan utav att vara helt exponerad, utblottad. Men bara att bita i det sura äpplet – det måste ändå göras. Har gjort gynundersökning en gång förut, när jag var 17/18 år. Då var det ganska obehagligt men det gjorde inte ont. Den här gången däremot. Innan han knappt hunnit börja så gjorde det så fruktansvärt ont. Självaste undersökningen var som tur var ganska snart över. Kändes som att jag blivit klyvd i två bitar efteråt, att sitta ner på stolen efteråt var ingen vidare känsla heller, aj.

Fick hur som helst reda på att mina slemhinnor var dubbelt så tjocka mot vad de ska vara och att jag pga de långvariga blödningarna fått en infektion (det var därför det gjorde så ont när han undersökte mig). Så det blev nu en kur med två olika antibiotika och även Provera för att kicka igång mitt gulkroppshormon som var den bidragande faktorn till mina förtjockade slemhinnor.

Åt mina sista tabletter den här helgen. Mensen stoppades tack vare proveran och efter jag nu slutat med den ska jag nu få min ”riktiga” mens igen. Om allt funkar som normalt igen så ska jag blöda några dagar (som alla andra) och sedan sluta (som det i vanliga fall ska). Idag kom som jag nämnde tidigt i det här inlägget mensen tillbaka igen, precis som väntat. Det enda jag inte hade förväntat mig var värken, men det kanske inte heller är så konstigt att den kommit med tanke på alla problem som varit. Bara jag blir bättre så skiter jag i om värken tillkommer.

Något jag dock inte kan sluta fundera på är om infektionen kunde ha undvikits om jag bara hade fått komma till gyn redan när jag hade blödigt i en månad. Enligt läkaren blir det nästan alltid infektion när man blöder länge. Bakterierna trivs helt enkelt i den miljön.
Hade jag kanske sluppit allt det här med infektionen om jag bara fått komma in direkt när jag ringde första gången? Kanske hade det då bara räckt med att äta extra hormoner och inget annat? ...Istället för att få allt på en gång och dessutom utsättas för risken att få andra infektioner pga intaget utav antibiotika. För om det är något man vet så är det att antibiotika är ett dubbeleggat svärd; det dödar de onda bakterierna men den kan lika väl ge sig på de goda bakterierna som skyddar kroppen. Det är alltid en risk med det.

Får nog aldrig reda på svaren, nu är det bara att gilla läget och hålla tummarna för att allt ska ordna sig. Framförallt med tanke på att jag snart åker till Japan så vill jag definitivt få bukt på alla dessa medicinska saker.

 


Inget internet

Märkte runt nio i morse att både mitt mobila bredband på datorn och nätverket på mobilen totalt dog bort. Fattade ingenting. Men gick in och kollade på Text-TV (old school or what?) där jag fick det bekräftat att både Telia och Tele2 haft problem med sitt nät. Har båda delarna så det förklarade saken. Mitt internet på datorn är fortfarande lite småsegt men nu funkar det åtminstone igen!
 
Fick en fin överaskning när jag kom in på internet igen dock; VIXX har äntligen släppt sin nya musikvideo! De har gått tillbaka till "happy song" efter att de senaste videorna varit ganska mörka. Hoppas de inte släpper det mörka temat helt, men välkomnar även dessa "lyckopiller" emellanåt också. Den här comebacken är i det här fallet en cover. De har gjort om en låt som var populär på 90-talet i Korea; R.ef:s låt "Love Equation". Tycker VIXX har gjort en riktigt bra version på låten. Det ger verkligen det där lyckoruset som jag så desperat behöver just nu. Så tack VIXX för att ni skänker lite ljus denna annars totalgrå dag! <3
 
 
 
 

Sick

Blev tyvärr hemma från jobbet idag i alla fall. Febern har inte riktigt gett med sig men förhoppningsvis kan jag gå imorgon. Har blivit borta för sjukdom någon gång under både december och januari redan så vill inte göra det till en trend att vara borta 1 gång i månaden.
Även om jag inte kan styra när jag blir sjuk eller inte så ser det inget bra ut för jobbet. Eftersom jag bara har ett vikariat vill jag inte missköta detta jobbet. Känns som att jag kan vara nära en fast anställning och då ser det inte så bra ut om jag haft för mycket frånvaro.
 
Bara att vila idag och ta nya tag imorgon!

Tomorrow

Hej. Blev visst ett tre veckor långt uppehåll på bloggen (igen). Den här gången finns det goda anledningar. Har tänkt skriva om det flera gånger under de senaste veckorna men det har bara tagit stopp när jag väl satt mig vid datorn. Energin har helt enkelt inte funnits där. Mycket har bara gått åt helvete på senaste tiden. Den största anledningen till min bortgång (låter som att jag dött, haha!) hänger på sjukdom. Inget allvarligt men ändå...
 
Ska skriva och förklara imorgon. Inte för att jag tror någon bryr sig eller så men mycket för min egen del. Måste få ur mig det på något forum och bloggen känns som det enda stället för det. Lovar inte att jag skriver imorgon men min plan är det åtminstone.
 
Ska gå och lägga mig igen nu. Fick lägligt nog feber och förkylning igår... suck...
 
 

Bleeding..

Fan.. Varför just idag?!...

Champions of Rock

Dagens outfit eller något sådant... Kanske lite kallt för vinter men what the hell!
...Kunde inte vänta på att få inviga mina nya kläder längre...

Nedräkningen kan börja. Snart bär det iväg mot Linköping. Ska kolla på Champions of Rock i SAAB Arena tillsammans med min faster och pappas flickvän. Har väldigt höga förväntningar på showen men Peter Johansson + Queen(låtar) kan väl bara inte bli fel?
 

One step forward, two steps back

Förra veckan var jag på topp, allt gick som jag ville och till och med bättre än väntat. Motivationen var hög och kraften inom mig stor. Men den här veckan bara hände något, förstår fortfarande inte riktigt vad. Tappade bara all ork i onsdags och det bara fortsatte nu torsdag och fredag. Träning har inte funnits på kartan de här senaste dagarna.
 
Gick tyvärr tillbaka till gamla vanor på alla sätt, träning och mat. Dock ser jag det inte som ett misslyckande än. Om jag tillåter mig att fortsätta så här i gamla spår, då är det ett misslyckande. Det är inte något jag tänker tillåta hända. Från och med imorgon är det tillbaka på rätt bana igen, vill INTE misslyckas den här gången. Har gjort det här för många gånger för att tillåta det att ske. Vill inte börja om från början mer, det här måste få bli sista gången. Punkt.
 
Så ja, det är lite anledningen till att det helt plötsligt blev tyst på bloggen i två dagar. Har helt enkelt inte mått bra de här dagarna.
 
 

Bambi på hal is

En sak jag bara inte förstår är varför Sverige, som har snö i ungefär tre månader om året, fortfarande inte lägger mer pengar på vintervägsunderhållet. Det är samma sak varenda år: folk halkar runt längst cykelvägarna som Bambi på isen och tidningarna får skriva om alla hundra benbrott som skett p.g.a. det. Med tanke på att Sverige som sagt har snö varje år borde det inte finnas lite mer förberedelser för snön då?
 
Måste dock säga att de åtminstone där jag bor blivit bättre på att ploga. Däremot verkar de helt glömt det där med att sanda efteråt. När jag skulle gå den där ynka kilometern hem från stan idag så fick det bli i snigelfart för att inte slå ihjäl mig. Vägarna är ju glashala när de varit (duktiga) och ploga men inte sandat något.
 
Vet knappt om jag vill gå till gymmet imorgon med tanke på risken för att halka omkull på vägen hem efteråt. Har inte råd med några sträckta muskler eller brutna ben just nu! Får nog försöka träna hemma på något vis istället ett tag framöver...
 
 
 
 

Inte min dag..

Inom loppet utav två timmar har jag lyckats rispa upp ett långt sår på mitt ena ben, slagit i huvudet i en hylla och klämt mina tår. Hur klantig får man bli liksom?! Dessutom har en hel del annat krånglat idag..

Undrar hur det här ska sluta med tanke på att jag bara varit på jobbet i tre timmar, haha!

5km

En vecka tog det, sedan var konditionen (nästan) som den var innan. Helt ärligt, förra måndagen kunde jag inte jogga mer än 10 min innan jag kände mig döende. Idag orkade jag samma tid som innan mitt träningsuppehåll för två månader sedan - 30 min utan paus. 10 km/h, 5 km - Nice! Fattar inte att konditionen kan komma tillbaka så snabbt! Men nu ska jag försöka hålla mig till 30 min ett tag fram över, vill inte pressa kroppen mer än nödvändigt för tillfället.
 
Tycker jag kan känna mig stolt ändå över att jag åter igen klarar av 5 km utan att stanna.
Nu är det bara att fortsätta köra på!
 
Peppad till tusen!

 
 
 

Frukost!

 Fil - müsli - bananer
Kan inte bli mycket bättre! Mums!

黒子のバスケ

Min tanke var att ta ett pass på gymmet efter jobbet men den planen fick jag skjuta på till imorgon istället. Fick under dagen så sjukt ont i ryggen att jag mest bara ville hem och lägga mig. Vilket också blev exakt vad jag gjorde. Kände inte att jag ville tvinga kroppen mer än nödvändigt, har ändå varit på gymmet tre dagar i rad nu. 
Om inget annat kommer emellan nu så är min preliminära plan att träna imorgon, onsdag, torsdag och söndag. Har inte bestämt mig om jag ska sticka på lördag också eller inte. Ska iväg till Linköping så allt beror lite på hur dags vi ska dra dit. Vi märker helt enkelt!
 
Hur som helst. Tänker bädda ner mig i sängen igen nu, har massa avsnitt med Kuroko no Basket som väntar på mig. Har inte kunnat ta mig tid att kolla på det men idag kan jag passa på när jag ändå inte har något för mig. Väldigt beroendeframkallande serie kan jag i alla fall säga. Fast jag kan ändå inte säga om jag ens tycker om den eller inte. Lite motsägelsefullt det där kanske men så äre! Är förvirrad själv...  
 
じゃね!
 
 

Vecka 1

Då var alltså vecka 1 avslutad. För vad kan ni nog lista ut själva om ni fortsätter att läsa.
 
Vikt: -3,9 kg
Midjemått: -1,5 cm
 
Den här första veckan har verkligen gått över all förväntan! Är dock rädd att den kommande veckan kommer bli desto svårare.. Men, för tillfället kan jag unna mig att fira lite!

Checkmate

Jung Yonghwa från bandet CN Blue har nyligen gjort sin (efterlängtade) solodebut. Har lyssnat igenom hela albumet och bara känner att jag MÅSTE ha det! Älskade mer eller mindre varendaste låt. Men den låt som dock stod ut från mängden mest av allt och blev en storfavorit hos mig är låten 'Checkmate' som han sjunger tillsammans med JJ Lin från Singapore. Får en sån härlig känsla i hela kroppen av den och bara njuter av varenda sekund som den spelas! 
 
 
Här har ni den engelska översättningen också:
 
No way no way
All around this place are swords and shields
People become enemies, piercing, ripping, disappearing
 
Go away, go away
In this world, there are foxes and snakes
Spewing red lies and poison, everything’s being ruined
 
Here I am for you
I will fight with you
Until the blocking obstacles break down I’ll be there
 
Here I am for you I will fight for you
Until the long nights become mornings I’ll be there
Here I am
 
Long ago, when I was innocent and naive
When I played on swingsets
I was crazy about looking at the world while facing the wind
As I waited for an adventure
 
I was strong as steel on the outside
But the thing I couldn’t stand
Was the poison that was before me
I dumped cold water on my true feelings
Wasting my heart and breaking it
Again and Again
 
Here I am for you
I will fight with you
There’s no need to blame the world
Because there’s no way to tell the difference between what’s real and what’s fake
I’ll be there
 
Here I am for you
I will fight for you
Lies can’t win over time
So you can forget about that day
The only thing that won’t go out is your dream
 
I’ll never give up I’ll never give up
Even if I’m stuck at a checkmate
I’m not afraid I’m not afraid
Because you’re my by side
I’ll be there till the end oh oh oh
 
Here I am for you
I will fight with you
There’s no need to blame the world
Because there’s no way to tell the difference between what’s real and what’s fake
I’ll be there
Here I am for you
I will fight for you
Until the long winter passes and spring comes
I’ll be there here I am
 
Här under har ni hela albumet om ni vill höra!
 
 

Febuary 1th

Det var ett tag sedan jag uppdaterade... regelbundet. Vet att jag sagt det förut och misslyckats men ska försöka hålla igång här lite mer än jag gjort hittills. Får se hur länge det håller i sig helt enkelt.
Bytte ut min förra header med en väldigt enkel, har inte så mycket inspiration för någon ny just för tillfället. Vill göra om bland mina kategorier också men har inte listat ut hur jag ska göra ännu. Hm...
 
I övrigt då..? Efter helgernas moffande har jag nu den här senaste veckan försökt att skärpa till mig igen. Om ca 10 veckor drar jag iväg till Tokyo igen med två kompisar, ska bli hur kul som helst! Längtar! Och innan dess vill jag hinna gå ner i vikt. För hur mycket jag en älskar Japan så kände, åtminstone jag, mig som en jätte medan vi var där förra året. Vill försöka motverka det i alla fall lite till i år. Dessutom har jag ett eget hemligt mål till sommaren som jag vill uppnå.. Men det håller jag inne med tills jag vet om det ens är möjligt eller inte.
 
 
Ja, det var väl det för tillfället. Ska försöka uppdatera mer kontinuerligt hädanefter. Wish me luck, haha! 
 
 

RSS 2.0