Red Pain

Det ska tydligen inte räcka med att förkylningen just nu gör mitt liv till ett rent helvete. Har fått stått ut hela dagen med en rejäl mensvärk också. Mensvärk är inte något jag fått uppleva ofta, kanske bara två eller tre gånger under alla år, men när den väl kommer så gör den det ordentligt. Fy fan.

Offrade min rast för att gå till apoteket för att köpa värktabletter. Har nu proppat i mig två tabletter med Alvedon Novum men det gav ingen effekt över huvudtaget. Så sjukt irriterande. Trodde de skulle fungera bättre än vanlig Alvedon… Men… tydligen inte…



När jag ändå är inne på det här ämnet kan jag ju passa på att berätta lite om vad som egentligen hände lördagen för tre veckor sedan och även dess efterspel.

På lördagen åkte jag alltså tillsammans med min faster och pappas flickvän till Linköping där vi skulle se föreställningen ”Champions of Rock”. Hade bokat biljetterna flera månader i förväg så detta var något jag verkligen hade sett fram emot. Dock gick allt käpprätt åt helvete när vi satt på restaurang och åt mat strax innan vi skulle gå till SAAB Arena där förställningen skulle vara.

Hade sedan november 2014 haft mens utan uppehåll. Ringde till Gyn i Nyköping i december då jag hade haft det i en månad. Fick då svaret att jag skulle vänta ytterligare tre månader och om det fortfarande inte hade slutat skulle jag ringa tillbaka. Tyckte då att tre månader lät lite extremt, det skulle ju innebära att jag skulle blöda i fyra månader totalt utan uppehåll! Men jag litade på det hon sa på gyn och lät det bero. Men här i början på februari så fick det som hände för tre veckor sedan mig att genast ringa gyn igen.

OBS! Äckelvarning!

På restaurangen då – kände helt plötsligt att det liksom rann helt okontrollerat från underlivet, nästan som när man kissar på sig. Fick halvt panik och sprang så diskret det bara gick till närmsta toalett. Satt mig ner för att ja, kissa. Ser då när jag kollar ner att mina trosor och leggings är helt dyblöta utav blod. Som att inte det räckte så hade det bildats en stor pöl på golvet vid toaletten med ännu mer blod och stora klumpar koagulerat blod. Såg ut som att någon hade slaktats inne på toan när jag resten mig upp igen.

Fick totalpanik. ”Vad fan är det som pågår?!” var det enda jag kunde tänka på samtidigt som jag febrilt försökte torka upp allt med metervis utav toapapper: allt för att inte lämna spår efter det här ”mordet” efter mig. Så sjukt pinsamt. Ville verkligen inte behöva springa efter personal för att städa upp efter mig. Nästa problem blev hur jag skulle göra nu. Hade inga extra trosor eller byxor/kjol och varenda klädbutik hade vid det laget sedan länge stängt. Allt jag hade var mina nedblodade leggings och minst lika blöta trosor. Som tur var hade pappas flickvän märkt att något inte stod rätt till och kom för att hjälpa mig. Min panik var total. Har aldrig sett så mycket blod och det gör inte saken bättre när det kommer från den egna kroppen.

Blev till slut bara till att försöka dutta bort så mycket av det blöta som möjligt från insidan utav leggingsen så de blev någorlunda torra, tvätta bort blodet från händerna och försöka se så normal ut som det gick när jag kom ut från toan. Som att ingenting hade hänt. Kan ju lugnt säga att jag inte direkt kunde njuta så mycket utav efterätten sedan. Någon konsert blev det inte heller. Vi åkte hem istället. Fanns inte så mycket annat att välja på oavsett hur mycket jag än ville se den. Dagen var för mig redan förstörd. Det värsta var skuldkänslorna över att min faster och pappas flickvän också skulle missa konserten.

Resten utav helgen höll mensen sig på en normal nivå men bestämde mig ändå för att ringa till gyn på måndagen. En sådan där jätteblödning kunde bara inte vara bra. Skit detsamma om det var en månad tidigare än vad de ville. När jag ringde blev jag genast tagen på allvar till skillnad från förra gången och blev tilldelad en akuttid.

Samma eftermiddag fick jag ta blodvärden (som visade sig vara normala) och sedan träffa läkaren. Hatar att gå till gyn och fläka upp sig helt exponerad sådär framför en annan människa, även om det är en utbildad läkare. Hatar den där känslan utav att vara helt exponerad, utblottad. Men bara att bita i det sura äpplet – det måste ändå göras. Har gjort gynundersökning en gång förut, när jag var 17/18 år. Då var det ganska obehagligt men det gjorde inte ont. Den här gången däremot. Innan han knappt hunnit börja så gjorde det så fruktansvärt ont. Självaste undersökningen var som tur var ganska snart över. Kändes som att jag blivit klyvd i två bitar efteråt, att sitta ner på stolen efteråt var ingen vidare känsla heller, aj.

Fick hur som helst reda på att mina slemhinnor var dubbelt så tjocka mot vad de ska vara och att jag pga de långvariga blödningarna fått en infektion (det var därför det gjorde så ont när han undersökte mig). Så det blev nu en kur med två olika antibiotika och även Provera för att kicka igång mitt gulkroppshormon som var den bidragande faktorn till mina förtjockade slemhinnor.

Åt mina sista tabletter den här helgen. Mensen stoppades tack vare proveran och efter jag nu slutat med den ska jag nu få min ”riktiga” mens igen. Om allt funkar som normalt igen så ska jag blöda några dagar (som alla andra) och sedan sluta (som det i vanliga fall ska). Idag kom som jag nämnde tidigt i det här inlägget mensen tillbaka igen, precis som väntat. Det enda jag inte hade förväntat mig var värken, men det kanske inte heller är så konstigt att den kommit med tanke på alla problem som varit. Bara jag blir bättre så skiter jag i om värken tillkommer.

Något jag dock inte kan sluta fundera på är om infektionen kunde ha undvikits om jag bara hade fått komma till gyn redan när jag hade blödigt i en månad. Enligt läkaren blir det nästan alltid infektion när man blöder länge. Bakterierna trivs helt enkelt i den miljön.
Hade jag kanske sluppit allt det här med infektionen om jag bara fått komma in direkt när jag ringde första gången? Kanske hade det då bara räckt med att äta extra hormoner och inget annat? ...Istället för att få allt på en gång och dessutom utsättas för risken att få andra infektioner pga intaget utav antibiotika. För om det är något man vet så är det att antibiotika är ett dubbeleggat svärd; det dödar de onda bakterierna men den kan lika väl ge sig på de goda bakterierna som skyddar kroppen. Det är alltid en risk med det.

Får nog aldrig reda på svaren, nu är det bara att gilla läget och hålla tummarna för att allt ska ordna sig. Framförallt med tanke på att jag snart åker till Japan så vill jag definitivt få bukt på alla dessa medicinska saker.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0