Så klart...

... ska inte den här antibiotikakuren funka den heller.... -.- suck...
 
Måste ringa vårdcentralen imorgon, igen. Har ätit antibiotika i tre dagar/fem men ingen skillnad än. Får se om jag kan få göra en odling eller om de helt enkelt bara kan skriva ut någon starkare variant.. Är i vilket fall så sjukt trött på allt det här nu; har mått skit enda sedan det här året började. Sjuk med en det ena en det andra hela tiden. Så sjukt irriterande att aldrig bara få känna sig frisk och må... normalt...
 
Alla dessa problem har också gjort att jag inte ens kan glädjas åt Japan resan, den känns mest som ett måste i nuläget. Har ingen lust att åka som det är nu. Men, kanske blir det bättre när vi väl är där, jag hoppas det.

Let's try one more time..

Happ, min fjärde kur med antibiotika den här månaden... great...
 
 

日本~~!

 
19 dagar kvar nu... ^3^

PCO

Nu blev det så där tyst här igen. Har varit mycket helt enkelt på sistone.
 
Var till gyn i torsdags för återkontroll. Har ju de senaste veckorna varit tvungen att äta Provera (gulkropphormon) och antibiotika. Fick ett glädjande besked med att infektionen i underlivet är borta och slemhinnorna ser mycket bättre ut. Känns skönt att all den smärtan var värt det i slutändan.
 
När jag var där fick jag veta vad alla mina problem med mensen har berott på. Tydligen har jag PCO som står för `Polycystiska ovarier´ vilket betyder äggstockar med många cystor (fast egentligen är det äggblåsor och inte cystor). Äggstocken innehåller helt enkelt massa äggblåsor.
PCO stör hormonnivåerna i kroppen bl.a. Det förklarar bristen på gulkroppshormon vilket gjort att jag inte fått ägglossning som vanligt och därmed gjort att slemhinnan bara fått bygga på och bygga på utan att komma ut som den ska. I och med att jag fått reda på det här fick jag också svar på ett pinsamt problem jag alltid dragits med... manlig behåring. Växer hår på haka, bröst (inte mycket dock!) samt mage. Skäms för att erkänna det här men känner att det är lika bra att vara ärlig när jag ändå skriver om alla andra ganska intima problem jag beskrivit på bloggen på sistone.
 
PCO kan också leda till diabetes typ-2 och obalansen med insulin kan påverka vikten och också produktionen av bl.a. testosteron (så att det blir onormalt mycket av det). Fick därför ta blodprover i fredags för att testa lite allt möjligt: insulin, sköldkörtel mm. Nu i veckan bör jag få svar på hur allt ligger till. Är det typ-2 diabetes som ligger i bakgrunden kan det bli mediciner...
 
Är nervös för vad blodproverna kommer att säga men känns samtidigt skönt att ha någon form av "diagnos" i slutändan. Nu vet jag var mina problem med mensen under alla år har berott på.
 

Cirkeln

 
Var alltså och såg filmen "Cirkeln" på bio igår. Det var första gången jag varit och sett en svensk film på bio. Brukar annars undvika dem som pesten. Tycker aldrig svensk film blir något att ha. Det enda undantaget skulle väl i så fall vara Millenium-triologin baserat på Stieg Larssons böcker.
 
Måste dock säga att den här filmen var något utav en besvikelse. Med tanke på materialet den är baserat på (böckerna) och hur bra de gjort trailern trodde jag filmen skulle vara riktigt bra. Tyckte att de hade fått till karaktärerna bra, speciellt Minoo stämde precis överens med min bild utav henne från det jag läst böckerna. Det märks också att de lagt ner mycket tid och pengar i självaste produktionen. Där tar det dock slut för min del.
 
De har gjort om en hel del av handlingen då de bl.a. ändrat på många detaljer. Förstår ju att de måste göra om en del, blir svårt att pressa ner precis allt från boken till filmen. Det som störde mig var sättet de gjorde det på. Tyckte filmen var väldigt "hoppig" då man aldrig riktigt fick något bra grepp om karaktärerna och vilka de var och var de kommer ifrån. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Kändes bara som att de någonstans på vägen klippt av för mycket från karaktärernas vardagsliv och deras problem. Därför var det svårt att skapa någon slags relation till dem.
 
Medan jag satt där i bion tänkte jag bara att det kändes som att filmen var en väldigt lång trailer i sig. Snabba scener som inte förklarar så mycket egentligen med lite musik som ska bygga upp stämningen. Man blir nyfiken på mer men får inte det.
 

 
Vet att det var tänkt att bli tre filmer, lika många som böckerna, men att den inte sålt tillräckligt med biobiljetter. Tror jag läste i Metro i veckan att de hade ett mål på 400 000 biljetter sålda för att ens kunna börja produktionen av film nummer 2. Dock hade de vid det tillfället bara sålt 80 000. Efter ha sett filmen så spelar det inte längre mig någon roll om det blir fler filmer eller inte. Jag kommer i alla fall inte att se de andra.

Bio.. Igen..

första gången jag ser svensk film på bio. Hoppas nu bara att filmen lever upp till boken...

I discovered ourselves already broken

EunHae! <3
 

This cold night street
These heartbreaking footsteps
Some day, it’ll all pass
Memories of us crazily in love
It will slowly flow down
Forgotten with time
(Forgotten)

I tried going into your closed heart
But in this empty room
I discovered ourselves already broken
So it hurts

But I hope you aren’t hurting as much as me
I hope for this every day, countlessly
I hope you won’t remember as much as I do
I hope you’re better than me (oh today and tomorrow)

My thoughts that were filled with you
Even those thoughts push me away as if they’re irritated
I chase after the clock hands, chase after time
But there, I discovered you leaving
I’m in a rush and you’re in a hurry to leave
Like an express train, my footsteps are rushed every day
(Surrendered to the memories)
Now we’re like an old and worn notebook filled with scribbles

I tried going into my lost memories
But now I can’t see you
I discovered ourselves already disappeared
So it hurts (it hurts so much)

One Two Three Four Five (I put it all down today)
I guess I’m forgetting (I can’t really see you)
Five Four Three Two One, I think time is up

 
 
 
 
 

Birdman

Så, var ju och såg på filmen Birdman igår på bio. På en onsdag. Mitt på dagen. Helt själv. Inget konstigt med det. Kändes bara rätt att spontant göra något annat än att bara åka direkt hem efter jobbet och sitta framför datorn (tragiskt liv I know!).
 
Hur som helst. Måste säga att filmen lämnade mig lite... förvirrad. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. Den är var ju inte direkt dålig men det var inte heller så bra att jag känner att jag absolut måste köpa DVD:n eller ens se den igen. Så med det sagt kan man väl konstatera att jag inte direkt älskade filmen. Med tanke på allas kommentarer om den hade jag höga förhoppningar men lämnade mest bion med en känsla utav besvikelse.
 
Det fanns inget fel med vare sig skådespelarna eller specialeffekterna. Tyckte den var häftigt filmad då det kändes som att allt var inspelat som en "one take", utan några tydliga klippningar. Men det är väl typ allt. Det är en snygg film men handlingen gjorde ingenting för mig. Jag är väl för trög för den här typen utav film, vad vet jag. Kände mig mest uttråkad och förvirrad. Jag förstår vad filmen ville få sagt med den mänskliga rädslan för att bli bortglömd, ensam osv. men ja, mer än så vet jag inte. Hela filmen kändes i slutändan ganska intetsägande för min del.
 
Kanske skulle det ha varit annorlunda om jag hade någon anknytning till Michael Keaton (Batman) eller någon av de andra "superhjälte-filmerna". Kanske hade budskapet blivit tydligare då. Jag vet inte. Äsch... vad jag försöker säga är att jag inte förstår varför den har fått så mycket priser och positiv kritik. För min del gjorde filmen ingenting för att göra mig berörd eller känna någon slags empati eller förståelse. Kände mig mest helt blankt efteråt bara.
 
 
Sedan undrar jag lite över varför Birdman har kategoriserats som en komedi. Visst det var några scener där man fnissade till lite grann men i övrigt, ingenting. Var fanns komiken i den? kändes mest deprimerande faktiskt...

Spontant biobesök

 
 

Xia!

 
Junsu har gjort det igen: ett helt fantastiskt album till!
 
Får jag chans till det ska jag tamejtusan köpa alla hans album.
Jag bara måste ha dem allihopa. Kan inte få nog utav hans röst! ...
 
Kanske ska kolla lite extra efter hans album när jag åker till Japan...

Cuz lies can’t kill the truth

 
Visste att Junsu (JYJ) skulle släppa nytt material nu i Mars men att det var så här snart var jag inte beredd på. Men det blev en glad överraskning! Har hittills älskat varenda album som han tidigare släppt och med den här låten känns det som att han inte kommer göra mig besviken den här gången heller.
 
Älskar det här mystiska, lite mörka soundet. Älskar hur de lyckats få hip-hop och orkester/kör-musik matcha så perfekt tillsammans med varandra. Var inte beredd på att höra Tablo i en collab med Junsu men det var välkommet. Mer utav det tack! Åh känner mig helt lyrisk över både låten och videon, det är bara så jädra bra!
 

 
Hur mycket jag än önskar att JYJ och DBSK en dag står på scenen tillsammans, under samma namn, så måste jag säga att uppbrottet bara har blivit till JYJ:s fördel. Efter Junsu, Jaejoong och Yuchun lämnade SM Ent. så hade de förvisso många tuffa år i branschen som "ny" grupp men det har verkligen gett utdelning i slutändan. Yuchun har fått satsa mer helhjärtat på skådespeleriet och han gör det med bravur. Jaejoong har fått vara med i många bra dramer och även skapat två riktigt bra solo album. Och Junsu han har hunnit medverka i flera musikaler och dessutom nu släppt tre solo album. Sen har de gjort en massa annat också, såklart, men känner att jag inte kan sitta och räkna upp precis allt. Listan skulle bli för lång, hehe.
 
Enligt mig har JYJ gått ut ur den här "striden" som de största vinnarna. Visst har jag tyckt om låtarna som DBSK släppt också. Men deras musik kommer inte alls upp i samma kaliber som JYJ och framförallt inte medlemmarnas solo album. Skulle jag bli tvungen att välja mellan den nuvarande duon DBSK eller nuvarande trion JYJ så är mitt val ganska enkelt.

Hey, big spender!

Har spenderat pengar som om att det inte fanns någon morgondag under den senaste veckan. Lite skrämmande egentligen vad fort det kan gå att göra sig av med pengar (när man väl har några). Måste börja ta det lite lugnt nu ett tag. Eventuellt kanske det blir lite kläder inför Japan-resan men annars ska jag försöka att undvika att köpa mer. Jag blir farlig för min egen plånbok när jag fått lön. Det är liiiite för kul att shoppa ibland....
 
Idag blev det i vilket fall inhandlat:
skärmskydd och "väska" till iPhonen, en ny skål och kopp från Indiska plus lite annat smått och gott.
 
Nejdå, inte alls dammigt i mitt rum... host host...
 

Tranbärskapslar


Tror inte jag har urinvägsinfektion egentligen. Känner mig mer eller mindre konstant kissnödig men har ingen smärta eller sveda som annars brukar komma med UVI. Tänkte mest testa nu för att se om det blir någon skillnad. Oavsett vad så tänker jag från och med nu äta i alla fall 1 kapsel/dag med tranbär. Det är ju inte som att det gör någon skada direkt, ska ju enligt vissa fungera bra i förbyggande syfte. Valde kapslar istället för juice då jag verkligen hatar smaken utav tranbär, usch!

Fuck this shit.

Jag orkar seriöst inte med det här mer snart! När det känns som att allt kanske kan ha ordnat sig med kroppen ska något nytt problem uppstå. Misstänker dock i det här fallet att mina problem på något vis hänger ihop. Men det är så sjukt frustrerande, varför kan jag inte bara tillåtas få känna mig frisk och "normal" någon gång?! Ska det verkligen vara så mycket begärt.
 
Oh well. bara att hålla ut till jag ska till gyn om två veckor antar jag. Kommer bli två väldigt länga veckor det här. Men jag börjar bli van. Fast ändå inte. Tålamodet tryter mer och mer för varje dag. Jag hatar att jag inte bara kan få tillåtas att få leva mitt liv som jag vill bara för att kroppen helt plötsligt bestämt sig för att bli ett enda stort irritationsmoment.
 
Allt som händer just nu får mig att bara vilja boka av Japan-resan och skita i allt. Kan inte längre se fram emot resan som jag kunde förut. All denna oro och stress kring vad som är fel på kroppen får mig att tappa lusten för... allt. Har sett fram emot resan till Tokyo i flera månader och nu när den väl börjar närma sig vill jag mest bara skita i det och stanna hemma. Finner ingen glädje i det längre.

ひこうき雲

 
The white slope continued on to the sky
Wavering, ephemerality envelops her
Unnoticed by anyone, all alone,
She is ascending
She fears nothing, and soars up high
 
She admires the sky, is dashing through the sky
Vapour trails are her life
 
At that high window, even before her death,
She looked to the sky, and now they don’t understand
Other people don’t understand
They only think that
She was too young, but she is happy
 
She admires the sky, is dashing through the sky
Vapour trails are her life
 
She admires the sky, is dashing through the sky
Vapour trails are her life
 
Arai/Matsutoya Yumi - Hikoukigumo (Vapour Trails) från filmen Kaze Tachinu

I mörkret hör ingen mina skrik

Vaknar upp med tårarna rinnandes nerför mina kinder.
En känsla utav övergivenhet och sorg får mitt hjärta att banka smärtsamt i mitt bröst.
Skuggor utav drömmen smyger sig kvar inom mig.
Varje gång jag blundar finns bilderna kvar där:
Som påminnelser utav det jag inte vill tänka på, det jag inte vill känna.
Skuggorna får nya tårar att bildas.
Nya tårar att rinna.
Jag kan inte längre stoppa det.
 
Det är fortfarande tidig morgon.
Jag är trött men vågar inte somna igen.
Jag är rädd.
Rädd för att drömmen ska komma tillbaka igen.
Påminna mig om allt jag inte vill tänka på.
Allt jag inte vill känna.
Allt jag inte borde känna.
 
Hatar att jag mår så här.
Hatar att jag får mig själv att må så här.
Hatar alla dessa känslor och tankar som vägrar lämna mig i fred.
Hatar att dem får mig att bli handlingsförlamad.
Rädd.
 
Det finns så mycket jag vill få sagt men det går inte.
Mina läppar förblir förseglade.
Att säga det högt gör för ont.
Känslorna jag har skrämmer mig.
De får mig att känna mig värdelös och dum.
 
Jag skriker hellre ensam i mörkret än säger dessa ord högt.
Vill inte stöta bort fler än vad jag redan gjort.

RSS 2.0