Same Same

Trevligt, fick samma antibiotika som jag fick första omgången mot den här envisa UVI:n. Hoppas det kan börja hända något nu men har inte speciellt höga förväntningar. Fortsätter det som det är nu i Japan kan jag stå ut med det men är rädd att jag kanske blir sämre där. Man vet ju aldrig om njurarna kan bli påverkade också, har ju ändå gått så här i snart två månader...
 
På grund av att jag ska dra till Japan ville jag ju ha ett läkarintyg på medicinen också. Tror inte jag ska behöva det egentligen men informationen om vilka läkemedel man får eller inte får ta med är super otydlig. Blir inte riktigt klok på den. Så tänkte att det var bättre att få ut det, just in case. Dock var jag inte beredd på prislappen intyget kom med: 375 kr! För ett jävla papper... sjukt...
 
Oh well, på söndag drar vi. Håll en tumme för mig att allt blir bra, ok?
 

Så klart...

... ska inte den här antibiotikakuren funka den heller.... -.- suck...
 
Måste ringa vårdcentralen imorgon, igen. Har ätit antibiotika i tre dagar/fem men ingen skillnad än. Får se om jag kan få göra en odling eller om de helt enkelt bara kan skriva ut någon starkare variant.. Är i vilket fall så sjukt trött på allt det här nu; har mått skit enda sedan det här året började. Sjuk med en det ena en det andra hela tiden. Så sjukt irriterande att aldrig bara få känna sig frisk och må... normalt...
 
Alla dessa problem har också gjort att jag inte ens kan glädjas åt Japan resan, den känns mest som ett måste i nuläget. Har ingen lust att åka som det är nu. Men, kanske blir det bättre när vi väl är där, jag hoppas det.

Let's try one more time..

Happ, min fjärde kur med antibiotika den här månaden... great...
 
 

PCO

Nu blev det så där tyst här igen. Har varit mycket helt enkelt på sistone.
 
Var till gyn i torsdags för återkontroll. Har ju de senaste veckorna varit tvungen att äta Provera (gulkropphormon) och antibiotika. Fick ett glädjande besked med att infektionen i underlivet är borta och slemhinnorna ser mycket bättre ut. Känns skönt att all den smärtan var värt det i slutändan.
 
När jag var där fick jag veta vad alla mina problem med mensen har berott på. Tydligen har jag PCO som står för `Polycystiska ovarier´ vilket betyder äggstockar med många cystor (fast egentligen är det äggblåsor och inte cystor). Äggstocken innehåller helt enkelt massa äggblåsor.
PCO stör hormonnivåerna i kroppen bl.a. Det förklarar bristen på gulkroppshormon vilket gjort att jag inte fått ägglossning som vanligt och därmed gjort att slemhinnan bara fått bygga på och bygga på utan att komma ut som den ska. I och med att jag fått reda på det här fick jag också svar på ett pinsamt problem jag alltid dragits med... manlig behåring. Växer hår på haka, bröst (inte mycket dock!) samt mage. Skäms för att erkänna det här men känner att det är lika bra att vara ärlig när jag ändå skriver om alla andra ganska intima problem jag beskrivit på bloggen på sistone.
 
PCO kan också leda till diabetes typ-2 och obalansen med insulin kan påverka vikten och också produktionen av bl.a. testosteron (så att det blir onormalt mycket av det). Fick därför ta blodprover i fredags för att testa lite allt möjligt: insulin, sköldkörtel mm. Nu i veckan bör jag få svar på hur allt ligger till. Är det typ-2 diabetes som ligger i bakgrunden kan det bli mediciner...
 
Är nervös för vad blodproverna kommer att säga men känns samtidigt skönt att ha någon form av "diagnos" i slutändan. Nu vet jag var mina problem med mensen under alla år har berott på.
 

Tranbärskapslar


Tror inte jag har urinvägsinfektion egentligen. Känner mig mer eller mindre konstant kissnödig men har ingen smärta eller sveda som annars brukar komma med UVI. Tänkte mest testa nu för att se om det blir någon skillnad. Oavsett vad så tänker jag från och med nu äta i alla fall 1 kapsel/dag med tranbär. Det är ju inte som att det gör någon skada direkt, ska ju enligt vissa fungera bra i förbyggande syfte. Valde kapslar istället för juice då jag verkligen hatar smaken utav tranbär, usch!

Fuck this shit.

Jag orkar seriöst inte med det här mer snart! När det känns som att allt kanske kan ha ordnat sig med kroppen ska något nytt problem uppstå. Misstänker dock i det här fallet att mina problem på något vis hänger ihop. Men det är så sjukt frustrerande, varför kan jag inte bara tillåtas få känna mig frisk och "normal" någon gång?! Ska det verkligen vara så mycket begärt.
 
Oh well. bara att hålla ut till jag ska till gyn om två veckor antar jag. Kommer bli två väldigt länga veckor det här. Men jag börjar bli van. Fast ändå inte. Tålamodet tryter mer och mer för varje dag. Jag hatar att jag inte bara kan få tillåtas att få leva mitt liv som jag vill bara för att kroppen helt plötsligt bestämt sig för att bli ett enda stort irritationsmoment.
 
Allt som händer just nu får mig att bara vilja boka av Japan-resan och skita i allt. Kan inte längre se fram emot resan som jag kunde förut. All denna oro och stress kring vad som är fel på kroppen får mig att tappa lusten för... allt. Har sett fram emot resan till Tokyo i flera månader och nu när den väl börjar närma sig vill jag mest bara skita i det och stanna hemma. Finner ingen glädje i det längre.

Blodet droppar, blodet droppar..

Känns som att hela mitt liv just nu cirkulerar kring blod. Fattar inte hur kroppen klarar av att blöda så stora mängder och ändå bara fungera. Idag har jag varit tvungen att springa på toa och byta binda varje timme... VARJE. TIMMME. Sjukt...
Det enda positiva just nu är att mensvärken har slutat bitcha sig åtminstone. Har gått med kramp mer eller mindre konstant de senaste två dagarna. Inga receptfria värktabletter hjälpte så blev till slut tvungen att sno lite utav mammas receptbelagda. Ingen morfin eller sådant om ni trodde det utan bara en lite starkare variant utav Alvedon. Vet att man inte ska göra det men vad ska man göra när det gör så förbannat ont liksom?
 
Hur som helst. De senaste dagarna har varit ett blodigt helvete men jag hoppas att det är ett gott tecken. Hade ju som jag nämnde i tidigare inlägg förtjockade slemhinnor och det ska vara det som kommer ut nu. Det var i alla fall så jag förstod det från läkaren.
 
 
Mycket tjat om mens de senaste dagarna... Men så blir det när läget är som det är..

Red Pain

Det ska tydligen inte räcka med att förkylningen just nu gör mitt liv till ett rent helvete. Har fått stått ut hela dagen med en rejäl mensvärk också. Mensvärk är inte något jag fått uppleva ofta, kanske bara två eller tre gånger under alla år, men när den väl kommer så gör den det ordentligt. Fy fan.

Offrade min rast för att gå till apoteket för att köpa värktabletter. Har nu proppat i mig två tabletter med Alvedon Novum men det gav ingen effekt över huvudtaget. Så sjukt irriterande. Trodde de skulle fungera bättre än vanlig Alvedon… Men… tydligen inte…



När jag ändå är inne på det här ämnet kan jag ju passa på att berätta lite om vad som egentligen hände lördagen för tre veckor sedan och även dess efterspel.

På lördagen åkte jag alltså tillsammans med min faster och pappas flickvän till Linköping där vi skulle se föreställningen ”Champions of Rock”. Hade bokat biljetterna flera månader i förväg så detta var något jag verkligen hade sett fram emot. Dock gick allt käpprätt åt helvete när vi satt på restaurang och åt mat strax innan vi skulle gå till SAAB Arena där förställningen skulle vara.

Hade sedan november 2014 haft mens utan uppehåll. Ringde till Gyn i Nyköping i december då jag hade haft det i en månad. Fick då svaret att jag skulle vänta ytterligare tre månader och om det fortfarande inte hade slutat skulle jag ringa tillbaka. Tyckte då att tre månader lät lite extremt, det skulle ju innebära att jag skulle blöda i fyra månader totalt utan uppehåll! Men jag litade på det hon sa på gyn och lät det bero. Men här i början på februari så fick det som hände för tre veckor sedan mig att genast ringa gyn igen.

OBS! Äckelvarning!

På restaurangen då – kände helt plötsligt att det liksom rann helt okontrollerat från underlivet, nästan som när man kissar på sig. Fick halvt panik och sprang så diskret det bara gick till närmsta toalett. Satt mig ner för att ja, kissa. Ser då när jag kollar ner att mina trosor och leggings är helt dyblöta utav blod. Som att inte det räckte så hade det bildats en stor pöl på golvet vid toaletten med ännu mer blod och stora klumpar koagulerat blod. Såg ut som att någon hade slaktats inne på toan när jag resten mig upp igen.

Fick totalpanik. ”Vad fan är det som pågår?!” var det enda jag kunde tänka på samtidigt som jag febrilt försökte torka upp allt med metervis utav toapapper: allt för att inte lämna spår efter det här ”mordet” efter mig. Så sjukt pinsamt. Ville verkligen inte behöva springa efter personal för att städa upp efter mig. Nästa problem blev hur jag skulle göra nu. Hade inga extra trosor eller byxor/kjol och varenda klädbutik hade vid det laget sedan länge stängt. Allt jag hade var mina nedblodade leggings och minst lika blöta trosor. Som tur var hade pappas flickvän märkt att något inte stod rätt till och kom för att hjälpa mig. Min panik var total. Har aldrig sett så mycket blod och det gör inte saken bättre när det kommer från den egna kroppen.

Blev till slut bara till att försöka dutta bort så mycket av det blöta som möjligt från insidan utav leggingsen så de blev någorlunda torra, tvätta bort blodet från händerna och försöka se så normal ut som det gick när jag kom ut från toan. Som att ingenting hade hänt. Kan ju lugnt säga att jag inte direkt kunde njuta så mycket utav efterätten sedan. Någon konsert blev det inte heller. Vi åkte hem istället. Fanns inte så mycket annat att välja på oavsett hur mycket jag än ville se den. Dagen var för mig redan förstörd. Det värsta var skuldkänslorna över att min faster och pappas flickvän också skulle missa konserten.

Resten utav helgen höll mensen sig på en normal nivå men bestämde mig ändå för att ringa till gyn på måndagen. En sådan där jätteblödning kunde bara inte vara bra. Skit detsamma om det var en månad tidigare än vad de ville. När jag ringde blev jag genast tagen på allvar till skillnad från förra gången och blev tilldelad en akuttid.

Samma eftermiddag fick jag ta blodvärden (som visade sig vara normala) och sedan träffa läkaren. Hatar att gå till gyn och fläka upp sig helt exponerad sådär framför en annan människa, även om det är en utbildad läkare. Hatar den där känslan utav att vara helt exponerad, utblottad. Men bara att bita i det sura äpplet – det måste ändå göras. Har gjort gynundersökning en gång förut, när jag var 17/18 år. Då var det ganska obehagligt men det gjorde inte ont. Den här gången däremot. Innan han knappt hunnit börja så gjorde det så fruktansvärt ont. Självaste undersökningen var som tur var ganska snart över. Kändes som att jag blivit klyvd i två bitar efteråt, att sitta ner på stolen efteråt var ingen vidare känsla heller, aj.

Fick hur som helst reda på att mina slemhinnor var dubbelt så tjocka mot vad de ska vara och att jag pga de långvariga blödningarna fått en infektion (det var därför det gjorde så ont när han undersökte mig). Så det blev nu en kur med två olika antibiotika och även Provera för att kicka igång mitt gulkroppshormon som var den bidragande faktorn till mina förtjockade slemhinnor.

Åt mina sista tabletter den här helgen. Mensen stoppades tack vare proveran och efter jag nu slutat med den ska jag nu få min ”riktiga” mens igen. Om allt funkar som normalt igen så ska jag blöda några dagar (som alla andra) och sedan sluta (som det i vanliga fall ska). Idag kom som jag nämnde tidigt i det här inlägget mensen tillbaka igen, precis som väntat. Det enda jag inte hade förväntat mig var värken, men det kanske inte heller är så konstigt att den kommit med tanke på alla problem som varit. Bara jag blir bättre så skiter jag i om värken tillkommer.

Något jag dock inte kan sluta fundera på är om infektionen kunde ha undvikits om jag bara hade fått komma till gyn redan när jag hade blödigt i en månad. Enligt läkaren blir det nästan alltid infektion när man blöder länge. Bakterierna trivs helt enkelt i den miljön.
Hade jag kanske sluppit allt det här med infektionen om jag bara fått komma in direkt när jag ringde första gången? Kanske hade det då bara räckt med att äta extra hormoner och inget annat? ...Istället för att få allt på en gång och dessutom utsättas för risken att få andra infektioner pga intaget utav antibiotika. För om det är något man vet så är det att antibiotika är ett dubbeleggat svärd; det dödar de onda bakterierna men den kan lika väl ge sig på de goda bakterierna som skyddar kroppen. Det är alltid en risk med det.

Får nog aldrig reda på svaren, nu är det bara att gilla läget och hålla tummarna för att allt ska ordna sig. Framförallt med tanke på att jag snart åker till Japan så vill jag definitivt få bukt på alla dessa medicinska saker.

 


One step forward, two steps back

Förra veckan var jag på topp, allt gick som jag ville och till och med bättre än väntat. Motivationen var hög och kraften inom mig stor. Men den här veckan bara hände något, förstår fortfarande inte riktigt vad. Tappade bara all ork i onsdags och det bara fortsatte nu torsdag och fredag. Träning har inte funnits på kartan de här senaste dagarna.
 
Gick tyvärr tillbaka till gamla vanor på alla sätt, träning och mat. Dock ser jag det inte som ett misslyckande än. Om jag tillåter mig att fortsätta så här i gamla spår, då är det ett misslyckande. Det är inte något jag tänker tillåta hända. Från och med imorgon är det tillbaka på rätt bana igen, vill INTE misslyckas den här gången. Har gjort det här för många gånger för att tillåta det att ske. Vill inte börja om från början mer, det här måste få bli sista gången. Punkt.
 
Så ja, det är lite anledningen till att det helt plötsligt blev tyst på bloggen i två dagar. Har helt enkelt inte mått bra de här dagarna.
 
 

Bambi på hal is

En sak jag bara inte förstår är varför Sverige, som har snö i ungefär tre månader om året, fortfarande inte lägger mer pengar på vintervägsunderhållet. Det är samma sak varenda år: folk halkar runt längst cykelvägarna som Bambi på isen och tidningarna får skriva om alla hundra benbrott som skett p.g.a. det. Med tanke på att Sverige som sagt har snö varje år borde det inte finnas lite mer förberedelser för snön då?
 
Måste dock säga att de åtminstone där jag bor blivit bättre på att ploga. Däremot verkar de helt glömt det där med att sanda efteråt. När jag skulle gå den där ynka kilometern hem från stan idag så fick det bli i snigelfart för att inte slå ihjäl mig. Vägarna är ju glashala när de varit (duktiga) och ploga men inte sandat något.
 
Vet knappt om jag vill gå till gymmet imorgon med tanke på risken för att halka omkull på vägen hem efteråt. Har inte råd med några sträckta muskler eller brutna ben just nu! Får nog försöka träna hemma på något vis istället ett tag framöver...
 
 
 
 

5km

En vecka tog det, sedan var konditionen (nästan) som den var innan. Helt ärligt, förra måndagen kunde jag inte jogga mer än 10 min innan jag kände mig döende. Idag orkade jag samma tid som innan mitt träningsuppehåll för två månader sedan - 30 min utan paus. 10 km/h, 5 km - Nice! Fattar inte att konditionen kan komma tillbaka så snabbt! Men nu ska jag försöka hålla mig till 30 min ett tag fram över, vill inte pressa kroppen mer än nödvändigt för tillfället.
 
Tycker jag kan känna mig stolt ändå över att jag åter igen klarar av 5 km utan att stanna.
Nu är det bara att fortsätta köra på!
 
Peppad till tusen!

 
 
 

Frukost!

 Fil - müsli - bananer
Kan inte bli mycket bättre! Mums!

黒子のバスケ

Min tanke var att ta ett pass på gymmet efter jobbet men den planen fick jag skjuta på till imorgon istället. Fick under dagen så sjukt ont i ryggen att jag mest bara ville hem och lägga mig. Vilket också blev exakt vad jag gjorde. Kände inte att jag ville tvinga kroppen mer än nödvändigt, har ändå varit på gymmet tre dagar i rad nu. 
Om inget annat kommer emellan nu så är min preliminära plan att träna imorgon, onsdag, torsdag och söndag. Har inte bestämt mig om jag ska sticka på lördag också eller inte. Ska iväg till Linköping så allt beror lite på hur dags vi ska dra dit. Vi märker helt enkelt!
 
Hur som helst. Tänker bädda ner mig i sängen igen nu, har massa avsnitt med Kuroko no Basket som väntar på mig. Har inte kunnat ta mig tid att kolla på det men idag kan jag passa på när jag ändå inte har något för mig. Väldigt beroendeframkallande serie kan jag i alla fall säga. Fast jag kan ändå inte säga om jag ens tycker om den eller inte. Lite motsägelsefullt det där kanske men så äre! Är förvirrad själv...  
 
じゃね!
 
 

Vecka 1

Då var alltså vecka 1 avslutad. För vad kan ni nog lista ut själva om ni fortsätter att läsa.
 
Vikt: -3,9 kg
Midjemått: -1,5 cm
 
Den här första veckan har verkligen gått över all förväntan! Är dock rädd att den kommande veckan kommer bli desto svårare.. Men, för tillfället kan jag unna mig att fira lite!

Work it.

Har inte satt min fot på gymmet på jag vet inte hur länge! Men det har heller inte riktigt behövts då jag fått den motion jag behöver via jobbet; det är inte många minuter man sitter ner när man städar om man säger så.
 
Hur som helst. Körde bara en halvtimme idag; 20 minuter power walk avslutat med 10 minuter jogging. Orkade inte pusha mig själv till att göra mer. Både idag och igår har jag känt mig trött och seg i både kropp och knopp. Har vaknat upp med huvudvärk och illamående båda dagarna och i morse kände jag mig nästan febrig. Frös så sjukt mycket! Jag som sällan fryser liksom... Vet inte vad som är fel på mig.
 
Inte bra för mig att vara ledig tydligen, haha!
 
 
 
 
 

Weak

Varför tillåter jag alltid sockermonstret vinna?
Efter jobbet så var det bara som att något brast inom mig.
Alla spärrar från att hålla mig borta från chipsen och chokladen bara släppte. Totalt.
Innan jag visste ordet av satt jag i soffan med allt det som jag låtit bli att äta i en månads tid.
 
Fan.
 
Allt slit helt bortkastat; ett svagt ögonblick och man står där på ruta ett igen.
Varför ska jag alltid behöva förstöra för mig själv?
Det värsta av allt är ju att jag inte ens mår bra av att äta dessa saker.
Delvis får jag enormt med skuldkänslor men framförallt mår jag inget bra, rent fysiskt.
Illamående, övermätt, trött och sliten - för vadå? Lite chips? Varför? ...Så jävla onödigt.
 
Imorgon är en annan dag. Men just nu är självhatet enormt.
Blir så förbannad på mig själv att jag inte är stark nog att säga till suget att bara dra åt helvete.
 
 
 
 
 

Uppdatering: Viktnedgången

Yo!
Den här veckan har varit riktigt bra för min del; rent ur träningssynpunkt. Har orkat jogga bra mycket mer än vad jag någonsin innan orkat. Det har dessutom varit grymt bra väder med mycket sol som bara ytterligare har gett mig energin att kämpa vidare. Hoppas nästa vecka kan fortsätta på samma spår även om de nu hotar om snö...
 
Tänkte för övrigt nu bara skriva ner lite snabbt hur det gått under veckan med det som jag kan mäta; vikten bl.a. Till att börja med kan jag ju säga att vikten har mer eller mindre stått helt stilla de senaste tre veckorna men idag så började siffran till slut röra sig neråt igen; har gått ner 1,6 kg! I och med den siffran är jag nu bara 1,8 kg från att vara nere på tvåsiffrigt! Känns helt ofattbart!
 
Håller tummarna för att vädret blir bra nästa vecka även om mycket talar emot det så jag kan få fortsätta att jogga utomhus. Annars får det väl bli löpbandet på gymmet. Det är dock inte lika roligt som det är att springa ute i naturen....

Dagens resultat

Haha, lyckades förbättra min hastighet idag igen!

Nu kör vi!


Run like the wind

Sprang samma runda som i måndags och lyckades förbättra tiden med ca 1 min idag! Tror dock att jag föredrar att springa i regn hellre än hettande sol, haha! Blev så sjukt varmt vissa sträckor!

Tidigare inlägg
RSS 2.0