~ Kan inte vänta längre ~

I början av november släpptes ÄNTLIGEN Ouran High School Host Club The Movie! Har suttit och väntat och väntat hur länge som helst nu. Animen i sig är bara perfektion, live action versionen är awesome så mina förhoppningar på filmen är höga.
 
Har fortfarande inte släppts med några eng sub men jag pallar inte vänta längre! Har väntat i 2 veckor redan T_T  Så ja, jag sätter mig och kollar nu, utan eng sub, på japanska... Brukar ju kunna förstå en del ändå, även om min japanska har blivit lite ringrostig...
 
Yey~~!
Lite häftigt att Nichkhun från 2PM är med också ^.^ Kul och se honom i en japansk film av allt! haha
 

~ 1 Litre of Tears ~


Kollade ju som sagt på den japanska filmen '1 Litre of Tears' igår. Riktigt bra film som är både sorglig och samtidigt inspirerande. Folks varningar om att man behöver ha näsdukar redo stämde, grät som ett litet barn till vissa scener. Otroligt stark film!
 
Filmen är baserad på de memoarer/dagböcker som Kitou Aya (19 Juli 1962 - 23 Maj 1988) skrev som strax innan hon dog blev till bok. Boken har senare blivit till både TV-serie och film (2005).
 
Kitou Aya (spelad av Asae Onishi) går sitt sista år på högstadiet när både hon och hennes mamma börjar märka att något inte stämmer med Ayas kropp;hon är klumpig och faller lätt. Väl hos läkaren Dr. Yamamoto upptäcker de att Aya har något som kallas spinocerebellär ataxi; en dödlig sjukdom som det ännu inte finns något botemedel mot. Till en början ger sig sjukdomen på kordinations -och gångstörningar, med tiden kommer också andra kroppsfunktioner långsamt sluta fungera och till slut också andningen. Vad man får veta i Ayas fall är att det kan ta allt ifrån några veckor till år innan sjukdomen kommer till det skedet. Men att det inte finns något läkarna kan göra mer än att försök skjuta upp förloppet.
 
Men trotts sin "dödsdom" så vägrar Aya att ge upp. Hon har drömmar som hon vill uppfylla. Hon vill gå ut högstadiet, börja på gymnasiet och så småningom också universitetet. Hon drömmer om att få jobba med att hjälpa andra och också få gifta sig. Och även när hon vet att hon inte kommer kunna uppfylla sina drömmar så slutar hon aldrig att hoppas. Hon kämpar vidare trotts alla motgångar; trotts sjukdomen.  Hon har bara en tanke hela tiden och det är att hon vill leva.
 
 
 
 

~ Regnigt Väder = Film! ~

Ja, som rubriken säger; när det är regnigt och ruskigt ute så finns det inget bättre än att kolla på film. Tänkte jag skulle ge mig på en film som jag länge viljat se men som bara blivit undanskuffad av annat. Många har talat gott om filmen men också varnat för att det är en riktig snyftare.
 
Läste också lite snabbt på wiki att den är baserad på en sann historia.
 
Filmen heter i vilket fall "1 Litre of Tears"
 

~ 10 Promises To My Dog ~

Blev film även ikväll, den här gången den japanska filmen "10 Promises To My Dog".
 
 
10 Löften till min hund, precis som det låter så handlar filmen om de 10 löften en ung flicka gör till sin hund. Löften för de kommande åren tillsammans och ett löfte om evig vänskap.
 
Den unga flickan, Akari, har alltid viljat ha en hund och när hon en dag hittar en hundvalp i trädgården är lyckan total. Valpen får snart namnet 'Socks' då hon har som en vit socka på ena framtassen. Akaris mamma som vid tiden Akari får Socks ligger på sjukhus får henne att lova 10 saker till Socks. 10 löften att uppfylla fram till den dagen då Socks inte längre kan vara kvar i detta liv.
 
Akari och Socks blir snart bäsa vänner och deras kärlek till varandra är uppenbar. Socks är med Akari både i goda och tråkiga tillfällen. Men när Akaris pappa får ett nytt jobb i Sapporo måste de flytta, i den nya lägenheten är inte husdjur tillåtna och Akari tvingas lämna kvar Socks hos en vän.
Allt eftersom att tiden går skiftar Akaris känslor för Socks och andra intressen blir viktigare än Socks. Men trots det väntar golden retrivern tållmodigt på att hennes matte ska ta hand om henne igen. Den tålmodige hunden ger aldrig upp på sin ägare även om det stundom verkar som att Akari inte längre bryr sig. Och som att hon glömt de 10 löften de gjorde för många år sedan.
 

Måste säga att jag älskade den här filmen! Den verkligen satte sig rakt in i hjärtat. Fanns många scener där jag bara brast ut i skratt, andra då man blev förbannad, men också en hel del tårar. Filmen visar verkligen på den totala hängivenhet och kärlek bara ett djur kan skänka sin ägare. Även när matte glömmer bort att hon finns där väntar Socks ändå lika hängivet på Akari.
 
Det är en fantastisk film, med mycket känslor inblandat. Och jag tror att alla som någon gång fått uppleva kärleken till ett djur kommer förstå filmens fulla betydelse.
 
Jag rekomenderar stark denna film, men jag varnar er - ha med ett packe näsdukar för det kommer behövas!
 

 
 

통증 ~ Pained ~

När man inte har något för sig passar det ju rätt bra med film. Det blev den koreanska filmen "Pained" den här gången med Kwon Sang-Woo och Jung Ryeo-Won i huvudrollerna.
 
"Pained" är en kärlekshistoria mellan en man som inte kan känna smärta, vare sig fysiskt eller psykiskt, och en kvinna som lider av hemofili eller blödarsjukan som man vanligen kallar det.
 
Nam-Soon (Kwon Sang-Won) jobbar som låneindrivare åt en 'loan shark'. Han får ofta spela rollen som en mänsklig slagpåse för att chocka sina klienter till att betala sina skulder. Han kan utstå den behandlingen mycket tack vare att han är oförmögen till att känna smärta. En åkomma han inte alltid haft men som efter en hemsk olycka där hela hans familj dog triggades igång och gjorde honom oförmögen att känna någonting.
 
Dong-Hyun har också hon förlorat hela sin familj. Båda hennes föräldrar dog p.g.a. sjukdom. När de dog lämnades hon kvar med deras enorma sjukhusräkningar. Dessutom lider hon av blödarsjuka, för att ha råd med medicin säljer hon handgjorda saker ur en resväska på gatan.
 
De båda möts då Nam-Soon kommer hem till henne för att indriva hennes skuld. Hon kommer undan men han är henne alltid i hälarna. Efter en del händelser blir det att Nam-Soon låter Dong-Hyun bo i hans hus med ett löfte om att hon ska betala skulden månadsvis istället. Allt efter som tiden går börjar ett band växa mellan dem båda som förvandlas till kärlek.
 
 
Om vi säger såhär, filmen är inte den bästa jag sett men den är helt klart värd att se på. Det är för det första en väldigt bra handling, mötet mellan en kvinna som är känslig för smärta och en man som inget alls känner. Det finns en del rikitgt fina och berörande scener, den bjuder också in till skratt ibland. Men ska man se filmen är det nog bäst att ha med sig näsdukar.
 

Nyare inlägg
RSS 2.0