Tokyo 2015

Min tanke var att uppdatera varje dag så som jag gjorde förra året när vi åkte till Tokyo men uppenbarligen blev det inte så. Försökte lägga upp lite bilder här första dagen men blogg.se ville inte ladda upp mina bilder för att de tydligen var för stora. Fattar ingenting med tanke på att bildstorleken är densamma i Apple datorn jag använder nu som min andra där hemma och då funkar det bra. Oh well...
 
Kan snabbt uppdatera veckan med att det varit regn mer eller mindre hela veckan. Har varit fint väder typ två dagar hittills tror jag. I övrigt har det bara regnat, regnat och regnat. Men det gör väl inte så mycket när man kan spendera hela dagarna inomhus i alla möjliga olika affärer. 
 
Igår mötte vi upp med tre personer som bor här i Tokyo: en japan och två halvjapaner. Började med att gå och sjunga lite karaoke för att sedan avsluta kvällen på en izakaya. Var asnervös innan då jag lider av lite halvt social fobi. Men det gick hur bra som helst, personerna vi träffade var hur snälla som helst och det blev helt enkelt en lyckad kväll. Är glad att jag inte lät min rädsla stoppa mig från att följa med. 
 
Ska försöka uppdatera om vad vi gjorde mer dag för dag en annan gång. Om det blir medan jag fortfarande är kvar här i Japan eller i Sverige det får vi se. Åker ju hemåt på lördag så...
 
 
Är så glad att jag äntligen har fått se sakuran blomma här i Tokyo. Var rädd att vi inte skulle få se någon eftersom träden började blomma nästan en vecka för tidigt och blommorna oftast är kvar i typ en vecka bara. Men vi har fått se en hel del vackra blommor under den här veckan, kommer nog fler bilder på det så småningom. Nästan alla mina bilder härifrån den här gången består av just sakura, haha! 

Chokladmoussetårta

Tar lite tid att göra i ordning men gott blir det ^_^
Glad påsk!
 
 

Påskägg x 2

Man känner sig i alla fall uppskattad på jobbet den här veckan. Fick påskägg både igår och idag från två olika ställen som jag är och städar på. Det uppskattas! De skulle inte behöva göra en sådan sak men det värmer! <3
 

Fick ju till och med biobiljetter från FTV Huvudkontor! Väldigt otippat men jag tackar och tar emot! ^_^

Same Same

Trevligt, fick samma antibiotika som jag fick första omgången mot den här envisa UVI:n. Hoppas det kan börja hända något nu men har inte speciellt höga förväntningar. Fortsätter det som det är nu i Japan kan jag stå ut med det men är rädd att jag kanske blir sämre där. Man vet ju aldrig om njurarna kan bli påverkade också, har ju ändå gått så här i snart två månader...
 
På grund av att jag ska dra till Japan ville jag ju ha ett läkarintyg på medicinen också. Tror inte jag ska behöva det egentligen men informationen om vilka läkemedel man får eller inte får ta med är super otydlig. Blir inte riktigt klok på den. Så tänkte att det var bättre att få ut det, just in case. Dock var jag inte beredd på prislappen intyget kom med: 375 kr! För ett jävla papper... sjukt...
 
Oh well, på söndag drar vi. Håll en tumme för mig att allt blir bra, ok?
 

Så klart...

... ska inte den här antibiotikakuren funka den heller.... -.- suck...
 
Måste ringa vårdcentralen imorgon, igen. Har ätit antibiotika i tre dagar/fem men ingen skillnad än. Får se om jag kan få göra en odling eller om de helt enkelt bara kan skriva ut någon starkare variant.. Är i vilket fall så sjukt trött på allt det här nu; har mått skit enda sedan det här året började. Sjuk med en det ena en det andra hela tiden. Så sjukt irriterande att aldrig bara få känna sig frisk och må... normalt...
 
Alla dessa problem har också gjort att jag inte ens kan glädjas åt Japan resan, den känns mest som ett måste i nuläget. Har ingen lust att åka som det är nu. Men, kanske blir det bättre när vi väl är där, jag hoppas det.

Let's try one more time..

Happ, min fjärde kur med antibiotika den här månaden... great...
 
 

日本~~!

 
19 dagar kvar nu... ^3^

PCO

Nu blev det så där tyst här igen. Har varit mycket helt enkelt på sistone.
 
Var till gyn i torsdags för återkontroll. Har ju de senaste veckorna varit tvungen att äta Provera (gulkropphormon) och antibiotika. Fick ett glädjande besked med att infektionen i underlivet är borta och slemhinnorna ser mycket bättre ut. Känns skönt att all den smärtan var värt det i slutändan.
 
När jag var där fick jag veta vad alla mina problem med mensen har berott på. Tydligen har jag PCO som står för `Polycystiska ovarier´ vilket betyder äggstockar med många cystor (fast egentligen är det äggblåsor och inte cystor). Äggstocken innehåller helt enkelt massa äggblåsor.
PCO stör hormonnivåerna i kroppen bl.a. Det förklarar bristen på gulkroppshormon vilket gjort att jag inte fått ägglossning som vanligt och därmed gjort att slemhinnan bara fått bygga på och bygga på utan att komma ut som den ska. I och med att jag fått reda på det här fick jag också svar på ett pinsamt problem jag alltid dragits med... manlig behåring. Växer hår på haka, bröst (inte mycket dock!) samt mage. Skäms för att erkänna det här men känner att det är lika bra att vara ärlig när jag ändå skriver om alla andra ganska intima problem jag beskrivit på bloggen på sistone.
 
PCO kan också leda till diabetes typ-2 och obalansen med insulin kan påverka vikten och också produktionen av bl.a. testosteron (så att det blir onormalt mycket av det). Fick därför ta blodprover i fredags för att testa lite allt möjligt: insulin, sköldkörtel mm. Nu i veckan bör jag få svar på hur allt ligger till. Är det typ-2 diabetes som ligger i bakgrunden kan det bli mediciner...
 
Är nervös för vad blodproverna kommer att säga men känns samtidigt skönt att ha någon form av "diagnos" i slutändan. Nu vet jag var mina problem med mensen under alla år har berott på.
 

Bio.. Igen..

första gången jag ser svensk film på bio. Hoppas nu bara att filmen lever upp till boken...

Spontant biobesök

 
 

Hey, big spender!

Har spenderat pengar som om att det inte fanns någon morgondag under den senaste veckan. Lite skrämmande egentligen vad fort det kan gå att göra sig av med pengar (när man väl har några). Måste börja ta det lite lugnt nu ett tag. Eventuellt kanske det blir lite kläder inför Japan-resan men annars ska jag försöka att undvika att köpa mer. Jag blir farlig för min egen plånbok när jag fått lön. Det är liiiite för kul att shoppa ibland....
 
Idag blev det i vilket fall inhandlat:
skärmskydd och "väska" till iPhonen, en ny skål och kopp från Indiska plus lite annat smått och gott.
 
Nejdå, inte alls dammigt i mitt rum... host host...
 

Tranbärskapslar


Tror inte jag har urinvägsinfektion egentligen. Känner mig mer eller mindre konstant kissnödig men har ingen smärta eller sveda som annars brukar komma med UVI. Tänkte mest testa nu för att se om det blir någon skillnad. Oavsett vad så tänker jag från och med nu äta i alla fall 1 kapsel/dag med tranbär. Det är ju inte som att det gör någon skada direkt, ska ju enligt vissa fungera bra i förbyggande syfte. Valde kapslar istället för juice då jag verkligen hatar smaken utav tranbär, usch!

Fuck this shit.

Jag orkar seriöst inte med det här mer snart! När det känns som att allt kanske kan ha ordnat sig med kroppen ska något nytt problem uppstå. Misstänker dock i det här fallet att mina problem på något vis hänger ihop. Men det är så sjukt frustrerande, varför kan jag inte bara tillåtas få känna mig frisk och "normal" någon gång?! Ska det verkligen vara så mycket begärt.
 
Oh well. bara att hålla ut till jag ska till gyn om två veckor antar jag. Kommer bli två väldigt länga veckor det här. Men jag börjar bli van. Fast ändå inte. Tålamodet tryter mer och mer för varje dag. Jag hatar att jag inte bara kan få tillåtas att få leva mitt liv som jag vill bara för att kroppen helt plötsligt bestämt sig för att bli ett enda stort irritationsmoment.
 
Allt som händer just nu får mig att bara vilja boka av Japan-resan och skita i allt. Kan inte längre se fram emot resan som jag kunde förut. All denna oro och stress kring vad som är fel på kroppen får mig att tappa lusten för... allt. Har sett fram emot resan till Tokyo i flera månader och nu när den väl börjar närma sig vill jag mest bara skita i det och stanna hemma. Finner ingen glädje i det längre.

I mörkret hör ingen mina skrik

Vaknar upp med tårarna rinnandes nerför mina kinder.
En känsla utav övergivenhet och sorg får mitt hjärta att banka smärtsamt i mitt bröst.
Skuggor utav drömmen smyger sig kvar inom mig.
Varje gång jag blundar finns bilderna kvar där:
Som påminnelser utav det jag inte vill tänka på, det jag inte vill känna.
Skuggorna får nya tårar att bildas.
Nya tårar att rinna.
Jag kan inte längre stoppa det.
 
Det är fortfarande tidig morgon.
Jag är trött men vågar inte somna igen.
Jag är rädd.
Rädd för att drömmen ska komma tillbaka igen.
Påminna mig om allt jag inte vill tänka på.
Allt jag inte vill känna.
Allt jag inte borde känna.
 
Hatar att jag mår så här.
Hatar att jag får mig själv att må så här.
Hatar alla dessa känslor och tankar som vägrar lämna mig i fred.
Hatar att dem får mig att bli handlingsförlamad.
Rädd.
 
Det finns så mycket jag vill få sagt men det går inte.
Mina läppar förblir förseglade.
Att säga det högt gör för ont.
Känslorna jag har skrämmer mig.
De får mig att känna mig värdelös och dum.
 
Jag skriker hellre ensam i mörkret än säger dessa ord högt.
Vill inte stöta bort fler än vad jag redan gjort.

I fiktionens värld

Orkar inte med någonting idag. Allt bara känns så jävla... segt. Ute är det grått, trist och bara allmänt mörkt. Det reflekterar faktiskt ganska bra hur jag själv känner mig inombords idag. Känner mig mest bara less på allt.
 
...Tror det är lika bra att jag drar mig tillbaka till fiktionens värld för idag...
 
 

The sadness that became a home

When I step past my door frame, I get dizzy
Because it’s the border to my comfort zone
The useless emotions that dirty my heart is covered with dust
If I get out of here, there’s death
Because I disliked the unfamiliar happiness more than the familiar sadness, I threw away my footsteps
I worry that I’ll become a pair of worn shoes
Because the world, time, people twistedly wear me
I forget. Like the heaps of newspapers and bills in front of my door,
Don’t leave the thoughts and demands of the world in front of me
This is my home – leave me alone
Just don’t come in here

Now I cry without tears
Just like breathing, I cry again
The sadness that became a home
Though I try to take a step out, I cry at the doorstep
I cry, without me knowing

Do I deserve to be happy?
Why have I fallen deeply into shallow scars?
Anyone may receive showers of arrows in life
But why is the target on my heart so big for me?
Emotions run from one end to another
But for a slow-paced me, I fall behind and out of breath
I cannot hold my heart and I lose the world
A few steps more is happiness but
I raise each step a little more
Anyone can be afraid of this
But to me, it’s more natural than laughter
Crying is easy like breathing – the more you hold it in, your more you let out
Let me breathe – sadness is my home
I want to stay here, in this place
Even if I go out to happiness for a moment
Now I know that I would want to go back

Now I cry without tears
Just like breathing, I cry again
The sadness that became a home
Though I try to take a step out, I cry at the doorstep
I cry, without me knowing

Inside my sadness that became my home,
Inside my sadness that became my home, can I invite you in?

Now I cry without tears
Just like breathing, I cry again
The sadness that became a home
Though I try to take a step out, I cry at the doorstep
I cry, without me knowing

 

Tablo - Home ft. Lee Sora


Love Me Like You Do

Kan. Inte. Få. Nog. !!
 
 
Måste bara säga att soundtracket till filmatiseringen utav 50 Shades of Grey har många riktigt, riktigt bra låtar. Inte minst den här med Ellie Goulding.
 
Måste säga att jag känner mig splittrad kring filmen i sig. Har läst alla tre böckerna. Tycker de är bra och helt klart läsvärda. Dock finns det vissa delar som jag stör mig så fruktansvärt mycket på och i ärlighetens namn finns det inte så jättemycket handling, åtminstone inte till att göra film utav. Kravet på handlingen är väldigt olika mellan bok och film. Det krävs mer substans för att göra en bra film medan en bok lättare kan kompensera bristen på egentlig handling med andra beskrivningar och känslouttryck.
 
Jag fattar att filmbolaget vill pressa ut så mycket pengar och publicitet som det bara går genom att göra lika många filmer som det finns böcker. Men helt ärligt, med tanke på den mängd egentlig handling i böckerna skulle de lätt ha kunnat gjort om hela bok-serien till en enda film. Har inte sett filmen ännu så ska egentligen inte säga så mycket om det här än men min magkänsla säger mig att filmerna kommer att bli ganska tråkiga, långdragna.
 
Med det sagt. Jag vet inte hur jag ska göra med filmen. Vill inte betala för att se den på bio men inte heller betala för någon DVD. Samtidigt vill jag se den just för att stilla min nyfikenhet kring hur de valt att bygga upp filmen. Har hört så totalt olika åsikter kring den: en del älskar den andra hatar den. Jag vill skapa min egen uppfattning kring den. Allt jag har att gå på är böckerna och de småsnuttar jag sett på Youtube...

A cup of...candy?

 
Vet inte riktigt varför men direkt när jag såg den här koppen på Indiska så tänkte jag direkt att den skulle vara perfekt för att ha godis i. Det är ju inte precis det som den är skapt för om man säger så. Vet inte vad ni tycker men jag tycker i alla fall att det blev riktigt bra. Känns lite mer "mysigt" än vad en vanlig skål gör.
 

Blodet droppar, blodet droppar..

Känns som att hela mitt liv just nu cirkulerar kring blod. Fattar inte hur kroppen klarar av att blöda så stora mängder och ändå bara fungera. Idag har jag varit tvungen att springa på toa och byta binda varje timme... VARJE. TIMMME. Sjukt...
Det enda positiva just nu är att mensvärken har slutat bitcha sig åtminstone. Har gått med kramp mer eller mindre konstant de senaste två dagarna. Inga receptfria värktabletter hjälpte så blev till slut tvungen att sno lite utav mammas receptbelagda. Ingen morfin eller sådant om ni trodde det utan bara en lite starkare variant utav Alvedon. Vet att man inte ska göra det men vad ska man göra när det gör så förbannat ont liksom?
 
Hur som helst. De senaste dagarna har varit ett blodigt helvete men jag hoppas att det är ett gott tecken. Hade ju som jag nämnde i tidigare inlägg förtjockade slemhinnor och det ska vara det som kommer ut nu. Det var i alla fall så jag förstod det från läkaren.
 
 
Mycket tjat om mens de senaste dagarna... Men så blir det när läget är som det är..

Red Pain

Det ska tydligen inte räcka med att förkylningen just nu gör mitt liv till ett rent helvete. Har fått stått ut hela dagen med en rejäl mensvärk också. Mensvärk är inte något jag fått uppleva ofta, kanske bara två eller tre gånger under alla år, men när den väl kommer så gör den det ordentligt. Fy fan.

Offrade min rast för att gå till apoteket för att köpa värktabletter. Har nu proppat i mig två tabletter med Alvedon Novum men det gav ingen effekt över huvudtaget. Så sjukt irriterande. Trodde de skulle fungera bättre än vanlig Alvedon… Men… tydligen inte…



När jag ändå är inne på det här ämnet kan jag ju passa på att berätta lite om vad som egentligen hände lördagen för tre veckor sedan och även dess efterspel.

På lördagen åkte jag alltså tillsammans med min faster och pappas flickvän till Linköping där vi skulle se föreställningen ”Champions of Rock”. Hade bokat biljetterna flera månader i förväg så detta var något jag verkligen hade sett fram emot. Dock gick allt käpprätt åt helvete när vi satt på restaurang och åt mat strax innan vi skulle gå till SAAB Arena där förställningen skulle vara.

Hade sedan november 2014 haft mens utan uppehåll. Ringde till Gyn i Nyköping i december då jag hade haft det i en månad. Fick då svaret att jag skulle vänta ytterligare tre månader och om det fortfarande inte hade slutat skulle jag ringa tillbaka. Tyckte då att tre månader lät lite extremt, det skulle ju innebära att jag skulle blöda i fyra månader totalt utan uppehåll! Men jag litade på det hon sa på gyn och lät det bero. Men här i början på februari så fick det som hände för tre veckor sedan mig att genast ringa gyn igen.

OBS! Äckelvarning!

På restaurangen då – kände helt plötsligt att det liksom rann helt okontrollerat från underlivet, nästan som när man kissar på sig. Fick halvt panik och sprang så diskret det bara gick till närmsta toalett. Satt mig ner för att ja, kissa. Ser då när jag kollar ner att mina trosor och leggings är helt dyblöta utav blod. Som att inte det räckte så hade det bildats en stor pöl på golvet vid toaletten med ännu mer blod och stora klumpar koagulerat blod. Såg ut som att någon hade slaktats inne på toan när jag resten mig upp igen.

Fick totalpanik. ”Vad fan är det som pågår?!” var det enda jag kunde tänka på samtidigt som jag febrilt försökte torka upp allt med metervis utav toapapper: allt för att inte lämna spår efter det här ”mordet” efter mig. Så sjukt pinsamt. Ville verkligen inte behöva springa efter personal för att städa upp efter mig. Nästa problem blev hur jag skulle göra nu. Hade inga extra trosor eller byxor/kjol och varenda klädbutik hade vid det laget sedan länge stängt. Allt jag hade var mina nedblodade leggings och minst lika blöta trosor. Som tur var hade pappas flickvän märkt att något inte stod rätt till och kom för att hjälpa mig. Min panik var total. Har aldrig sett så mycket blod och det gör inte saken bättre när det kommer från den egna kroppen.

Blev till slut bara till att försöka dutta bort så mycket av det blöta som möjligt från insidan utav leggingsen så de blev någorlunda torra, tvätta bort blodet från händerna och försöka se så normal ut som det gick när jag kom ut från toan. Som att ingenting hade hänt. Kan ju lugnt säga att jag inte direkt kunde njuta så mycket utav efterätten sedan. Någon konsert blev det inte heller. Vi åkte hem istället. Fanns inte så mycket annat att välja på oavsett hur mycket jag än ville se den. Dagen var för mig redan förstörd. Det värsta var skuldkänslorna över att min faster och pappas flickvän också skulle missa konserten.

Resten utav helgen höll mensen sig på en normal nivå men bestämde mig ändå för att ringa till gyn på måndagen. En sådan där jätteblödning kunde bara inte vara bra. Skit detsamma om det var en månad tidigare än vad de ville. När jag ringde blev jag genast tagen på allvar till skillnad från förra gången och blev tilldelad en akuttid.

Samma eftermiddag fick jag ta blodvärden (som visade sig vara normala) och sedan träffa läkaren. Hatar att gå till gyn och fläka upp sig helt exponerad sådär framför en annan människa, även om det är en utbildad läkare. Hatar den där känslan utav att vara helt exponerad, utblottad. Men bara att bita i det sura äpplet – det måste ändå göras. Har gjort gynundersökning en gång förut, när jag var 17/18 år. Då var det ganska obehagligt men det gjorde inte ont. Den här gången däremot. Innan han knappt hunnit börja så gjorde det så fruktansvärt ont. Självaste undersökningen var som tur var ganska snart över. Kändes som att jag blivit klyvd i två bitar efteråt, att sitta ner på stolen efteråt var ingen vidare känsla heller, aj.

Fick hur som helst reda på att mina slemhinnor var dubbelt så tjocka mot vad de ska vara och att jag pga de långvariga blödningarna fått en infektion (det var därför det gjorde så ont när han undersökte mig). Så det blev nu en kur med två olika antibiotika och även Provera för att kicka igång mitt gulkroppshormon som var den bidragande faktorn till mina förtjockade slemhinnor.

Åt mina sista tabletter den här helgen. Mensen stoppades tack vare proveran och efter jag nu slutat med den ska jag nu få min ”riktiga” mens igen. Om allt funkar som normalt igen så ska jag blöda några dagar (som alla andra) och sedan sluta (som det i vanliga fall ska). Idag kom som jag nämnde tidigt i det här inlägget mensen tillbaka igen, precis som väntat. Det enda jag inte hade förväntat mig var värken, men det kanske inte heller är så konstigt att den kommit med tanke på alla problem som varit. Bara jag blir bättre så skiter jag i om värken tillkommer.

Något jag dock inte kan sluta fundera på är om infektionen kunde ha undvikits om jag bara hade fått komma till gyn redan när jag hade blödigt i en månad. Enligt läkaren blir det nästan alltid infektion när man blöder länge. Bakterierna trivs helt enkelt i den miljön.
Hade jag kanske sluppit allt det här med infektionen om jag bara fått komma in direkt när jag ringde första gången? Kanske hade det då bara räckt med att äta extra hormoner och inget annat? ...Istället för att få allt på en gång och dessutom utsättas för risken att få andra infektioner pga intaget utav antibiotika. För om det är något man vet så är det att antibiotika är ett dubbeleggat svärd; det dödar de onda bakterierna men den kan lika väl ge sig på de goda bakterierna som skyddar kroppen. Det är alltid en risk med det.

Får nog aldrig reda på svaren, nu är det bara att gilla läget och hålla tummarna för att allt ska ordna sig. Framförallt med tanke på att jag snart åker till Japan så vill jag definitivt få bukt på alla dessa medicinska saker.

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0